Ingvar Svahn
Ingvar Svahn föddes den 22 maj 1938, och via skolfotboll på Malmö Borgarskola (där han kom att tillhöra gymnastikdirektör Ragnar Werners pojkar) och Kulladals FF, kom han som 18-åring till MFF. Debuterade i A-lagets ljusblå tröja den 15 mars 1957, i en träningsmatch under en turné i Nordafrika, mot en kombination från Tetuan. Den allsvenska debuten gjorde Ingvar mot HIF den 27 oktober samma år, och med sin vänsterfot gjorde han mål på landslagets Kalle Svensson. Det blev 414 matcher i den ljusblå tröjan, och även om han ansågs vara framspelaren med sina ”bananinlägg”, blev det 161 mål, de flesta från hans eminenta vänsterfot. Den som var specialist på Ingvars inlägg var Dag Szepanski som vann skytteligan 1967 med 22 mål. Som målgörare hade Ingvar en stor dröm, och det var att göra ett nickmål, vilket hände den 9 juni 1965, match mellan MFF och Norrköping, 3-2, nickade in en retur sedan han själv skjutit i stolpen. Ingvar debuterade i det svenska landslaget 9 augusti mot Finland med två mål (4-0), och spelade sammanlagt 19 landskamper, med målen begränsade till debutlandskampen.
Ingvar Svahn vann allsvenskt guld med MFF 1965, 1967 och 1970, samt cupguld 1967. Efter ”dubbeln” 1967 belönades han med Guldbollen. Den andra drömmen Ingvar hade var att bli proffs någonstans i Europa, och blev det så småningom med belgiska Royal Daring Club. Under de två åren i Belgien fick Ingvar uppleva en belgisk cupfinal. Efter den aktiva karriären tränade Ingvar Eslövs BK mellan 1971 och 1973, med fortsättning i Höllviken och Anderslöv.
Ingvar Svahn vann allsvenskt guld med MFF 1965, 1967 och 1970, samt cupguld 1967. Efter ”dubbeln” 1967 belönades han med Guldbollen. Den andra drömmen Ingvar hade var att bli proffs någonstans i Europa, och blev det så småningom med belgiska Royal Daring Club. Under de två åren i Belgien fick Ingvar uppleva en belgisk cupfinal. Efter den aktiva karriären tränade Ingvar Eslövs BK mellan 1971 och 1973, med fortsättning i Höllviken och Anderslöv.
Brandmansyrket blev hans val, men efter sjukdom övergick han till att arbeta som idrottskonsulent och hjälpa brandmännen med den fysiska träningen. Lämnade brandmännen och oss fotbollsälskare som älskade hans gyllene vänsterfot den 16 juni 2008.
Ingvar var en av de mest justa och ärliga spelare som någonsin tagit på sig ett par "fotbollsdojor", och denne snälle fotbollsspelare kom under sin karriär i konflikt med domaren endast ”1,5” gånger. Den första gången var när Ingvar blev utvisad i en match med MFF mot Garuda den 12 december 1961 i Djakarta i Indonesien. Eftersom MFF vunnit sina två första matcher i Indonesien, låg laget ”illa” till inför den tredje matchen. Eric Persson skriver i MFF:aren 1962 följande:
”Från europeisk sida varnades vi för tredje uppgörelsen: ”Den kommer ni inte att tillåtas vinna” och man skulle nästan kunna tro det värsta. Vi mötte i Djakarta det indonesiska ungdomslandslaget ”Garuda”, då vi fick spela mot 12 man: 11 spelare + 1 domare, och själva endast fick ha 10 man på banan, i det att domaren visade ut Ingvar Svahn utan den ringaste anledning. Vi hade förut haft inhemska domare, som dömt utan anmärkning, men hade denna gång en inflyttad europé, vars tolkning av spelregler skulle ha chockat vårt förbund DK”
Vid det andra tillfället berättade domaren, som var inblandad i det hela, domaren med glimten i ögat, Efon Ask, följande händelse:
”Det var så här, jag hade en match i något som kallades Öresundsserien. Det var danska lag med i den serien och de var inte vana vid det fysiska och snabba spelet. Högerbacken hade blivit ordentligt uppsnurrad av Svahn ett flertal gånger, och Svahn blev så småningom bryskt hanterad av den danske backen. Ingvar, denna härlige spelare som sällan tappade humöret och inte brukade säga någonting, blev trött på allt sparkande, så han sprang fram till mig och frågade: ”Ser du inte, jag får inte en frispark med mig”, och jag svarade: ”Du har fått din ranson” Men Svahn fortsatte att tjata lite grann och så blev det halvtid och jag tänkte göra en rolig grej av det hela. Svahn var ju inte den typen som protesterade överhuvudtaget så jag tänkte göra honom lite funderad, så jag tog med mig en tia ut i halvlek och sa till Svahn:
Ingvar Svahn
Ingvar var en av de mest justa och ärliga spelare som någonsin tagit på sig ett par "fotbollsdojor", och denne snälle fotbollsspelare kom under sin karriär i konflikt med domaren endast ”1,5” gånger. Den första gången var när Ingvar blev utvisad i en match med MFF mot Garuda den 12 december 1961 i Djakarta i Indonesien. Eftersom MFF vunnit sina två första matcher i Indonesien, låg laget ”illa” till inför den tredje matchen. Eric Persson skriver i MFF:aren 1962 följande:
”Från europeisk sida varnades vi för tredje uppgörelsen: ”Den kommer ni inte att tillåtas vinna” och man skulle nästan kunna tro det värsta. Vi mötte i Djakarta det indonesiska ungdomslandslaget ”Garuda”, då vi fick spela mot 12 man: 11 spelare + 1 domare, och själva endast fick ha 10 man på banan, i det att domaren visade ut Ingvar Svahn utan den ringaste anledning. Vi hade förut haft inhemska domare, som dömt utan anmärkning, men hade denna gång en inflyttad europé, vars tolkning av spelregler skulle ha chockat vårt förbund DK”
Vid det andra tillfället berättade domaren, som var inblandad i det hela, domaren med glimten i ögat, Efon Ask, följande händelse:
”Det var så här, jag hade en match i något som kallades Öresundsserien. Det var danska lag med i den serien och de var inte vana vid det fysiska och snabba spelet. Högerbacken hade blivit ordentligt uppsnurrad av Svahn ett flertal gånger, och Svahn blev så småningom bryskt hanterad av den danske backen. Ingvar, denna härlige spelare som sällan tappade humöret och inte brukade säga någonting, blev trött på allt sparkande, så han sprang fram till mig och frågade: ”Ser du inte, jag får inte en frispark med mig”, och jag svarade: ”Du har fått din ranson” Men Svahn fortsatte att tjata lite grann och så blev det halvtid och jag tänkte göra en rolig grej av det hela. Svahn var ju inte den typen som protesterade överhuvudtaget så jag tänkte göra honom lite funderad, så jag tog med mig en tia ut i halvlek och sa till Svahn:
”Hej, här du en tia Ingvar”.
”Varför då” svarade en förbryllad Svahn.
”Du skall väl för f-an inte döma gratis”, blev mitt svar, ”så här har du en tia.”
Sen dess ”kom” snälle Svahn inte i bråk med någon domare ”varken avig eller rät”.
/Bertil Siberger
