veteranbloggen

Vi är ett gäng idrottstokiga veteraner som berättar om vårt intresse ur olika vinklar. Veteranbloggen startade som ett projekt av Malmö Idrottsmuseum.

Telegrafaren

Publicerad 2016-06-20 17:30:00 i Allmänt, Idrottsmusik,

Artikelförfattaren läser senaste nytt ur Djarkarta Allehanda
 
Om denna historia är sann eller bara är en skröna, det vet jag inte, men eftersom jag i viss mån är upphov till det hela, börjar jag med upprinnelsen till historien som jag omedvetet satte i rörelse, och som jag garanterar är sann. Det står jag för. Senare delen kommer från nästan tillförlitlig källa.

På hösten 1961 gjorde MFF en turné som varade nästan två månader, där jag som andremålvakt fick chansen att uppleva en spännande del av vår värld. Förste målvakt var Falkenbergs stolthet Tore Svensson. Länder som besöktes var bland annat Irak, Iran, Malaysia och Indonesien, i det var i det sistnämnda landets huvudstad Djarkarta det började med en oskyldig sång av artikelförfattaren.

Men innan dess hade vi mött Indonesiens landslag den 6 december i Djarkarta, som vi besegrade med 2-0, och jag hade äran att vakta målet. Ett par dagar senare hade vi bankett tillsammans med det besegrade landslaget, samt Jugoslaviens landslag som även de var på resa österut. Detta VM-kvalificerade landslag hade tidigare på dagen förlorat mot samma Indonesiska landslag med 3-2, vilket visade vilken fin prestation de himmelsblå representanterna hade utfört. Efter lämplig mat och dryck fick MFF-laget en chans att framföra en välklingande körsång, och efter de välförtjänta applåderna samt stående handklappningarna blev det solosång av artikelförfattaren, som hade blivit god vän med den indonesiska guiden. Sången som framfördes var ”Telegrafaren”, som var Jim Reerves ”He´ll Have to Go”. På svenska hade den fått namnet, ”Han måste gå”, och sjöngs av den mörkt välsjungande Gunnar Wiklund. Även jag fick välförtjänta applåderna samt stående handklappning. Sången ingick även i MFF:s Fjärran Österntrupps repertoar men omdöpt till det mer tillgängliga namnet ”Telegrafaren”.

För en del år sedan var jag på en programmeringskurs i Digital Equipment i Solna och vid ett kvällssnack kom jag i kontakt med en före detta Jugoslav, numera bosatt i Göteborg. Tyvärr har jag glömt hans namn för att kunna i nuläget göra lite mer efterforskning. Efter lite allmänt om världen så kom vi in på fotboll, och hur vi gled in på ämnet om vår turné till Fjärran Östen låter jag vara osagt. Då berättande han för mig, att han hade hört. att det jugoslaviska laget, efter sin Fjärran Öster turné hade tagit upp en Jugoslavisk version av ”Telegrafaren” på sin repertoar och därefter använt denna som sin kampsång före sina matcher i VM-landet Chile. Tyvärr för ”juggarna” så förlorades matchen om tredjepris mot hemmanationen Chile på ett självmål av Markovic. Naturligtvis visade de sig att Markovic inte hade varit med på Fjärran Östernresan, och därmed missat kampsångens ”original” i Djakarta! Allt enligt tillförlitlig källa. Estradframträdandet hade tydligen gått direkt hem hos det jugoslaviska laget.

/Bertil Siberger
 

Chile gör 1-0 10 sekunder från slutet i bronsmatchen mot Jugoslavien. Eladio Rojas distansskott touchar Markovic och målvakten Milutin Soskic kastar sig förgäves.

 Markuvic sliter sig i håret! 

En riktig fotbollstok - fotbollsmatcher jag har missat genom åren

Publicerad 2016-01-25 14:07:00 i Idrottsmusik,

En del fotbollsmatcher på söndagar har jag missat genom åren
bland annat av för mycket festande på lördagskvällen
med sen ankomst till sängen på söndagsmorgonen.

Det har även förekommit att
jag stannat kvar på stranden en solig och skön sommar
söndag och njutit av sommaren i stället för att se matchen.

Annars har jag varit så tokig så att jag planerade semesterresor
efter allsvenska fotbollsprogrammet när jag var singel. Ibland så här efteråt så tänker jag ofta på två mycket bra låtar som relaterar min bortovaro vid matcherna.

Låt 1 anknyter till festande.

Sunday morning coming down med Johnny Cash eller
Kris Kristofferson. Texten beskriver bland annat varorna i kylskåpet där det
endast fanns öl kvar på söndagsmorgonen och som man mycket väl känner igen
från den tiden.
Låten är skriven av Kris Kristofferson.
Mycket bra låt som får lite dålig eftersmak idag av mitt ibland ungdomliga festande.
Dessa artister är mina favoritartister än idag. Har sett Kris live.

Låt 2 När jag hellre njöt av livet på badstranden.

Det vill säga Cuando calienta el sol med Placido Domingo samt
Helmut Lotti. En låt som jag också förknippar till mig och min älskade sambos resor till Italien, Spanien
och Portugal. Vi båda älskar italiensk och spansk musik.
Låtarna väcker minnen eftersom jag blivit nostalgisk
med åren. Det finns väl en liten ”Ove” i mig kanske,
fastän jag inte sett filmen ännu.

Som avslutning har det varit självklart att jag inte gått och
bevittnat matcher vid mina kära och näras sjukdomar eller
högtidsdagar.

/Hans-Göran Ohlsson

Filmen "En man som heter Ove" – en karaktär författaren känner gemenskap med!
 

Idrottslåtar

Publicerad 2015-12-07 15:18:00 i Idrottsmusik,

Musik med idrottsanknytning som berört mig mycket som fans, och även som åskådare vid idrottsarrangemang.

 

Som Fans gäller det två fotbollslag.

 

IFK Göteborg eller ”Kamraterna” som de benämndes förr i tiden. Inför säsongen 1976, sista året i  division 2 efter degraderingen ur allsvenskan 1970.

 

1975 – 76 samlade IFK stor publik. Ordet Champagne fotboll annonserades matcherna med i G.P. (Göteborgs Posten).

 

Fotbollsansvarig vid denna tid var den legendariska ledaren Anders Bernmar – kallad ”Rövarn” för hans sätt att värva spelare. Stora spelare vid denna tid var för att nämna några Ove Kindvall, Torbjörn Nilsson, Björn Nordqvist och Reine Almqvist. De båda derbymatcherna mot Gais samlade 50.690 respektive 32.883 tusen åskådare.

 

År 1976 lanserades IFK:s kampsång Heja Blåvitt, framförd av den då populära Schytts orkester, samt skriven av Gert Lengstrand. Gert var rockkung i Göteborg under namnet ”Little Gert” och därefter sångare i Streaplers orkester. Han har även komponerat många melodifestivallåtar.

 

År 2009 inför invigningen lanserades den sköna låten Snart skiner Poseidon, skriven av musikern Joel Alme – är även inmarsch-sång för IFK.

 

När det gäller engelsk fotboll så har sedan 1960-talet West Ham United FC varit mitt favoritlag. Även de har ett smeknamn; ”The Hammers”.

 

När publiken (På Boleyn Ground eller Upton Park som man benämner den numera) börjar sjunga I’m forever blowing bubbles får man rysningar! Melodin är från en musical, skriven av två ”Hammers” supportrar.

 

När det är som åskådare på landskamper så är min favoritarena Parken i Köpenhamn. Har sett många landskamper där, men när det gäller musik  så är nummer ett landskamperna mellan Danmark och England.

 Det är underbart när publiken stämmer i med:

 

1) Danska nationalhymnen ”Det är ett yndigt land”.

2) Storbritanniens nationalhymn ”God save the Queen”.

3) Danska folkvisan från en sommarrevy ”Vi sejler op af åen”.

 

När det gäller VM i fotboll uppskattar jag mest den officiella VM-låten från mästerskapet i Italien 1990. Un’ estate italiana framfördes av sångarna Nannini och Edoarde Bennato.

 

Till sist den officiella hymnen vid öppningen av sommar-OS 1992 i Barcelona. Framfördes av sångarna Montserrat Caballe och Freddie Mercury, skriven av Mercury.

 

/Hans-Göran Ohlsson

 

Schytts ursprungliga "Änglalåtar" - bilden hittade vi på Tradera.se

 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela