veteranbloggen

Vi är ett gäng idrottstokiga veteraner som berättar om vårt intresse ur olika vinklar. Veteranbloggen startade som ett projekt av Malmö Idrottsmuseum.

Svenska fotbollstruppen inför OS 1948 i London

Publicerad 2016-02-26 15:42:00 i Minnesvärda evenemang,

Sverige stod väl rustade inför det största idrottsevenemanget efter kriget, olympiska spelen 1948 med London som arrangörsstad.

Lagledare för svenska fotbollslandslaget sedan 1943 var Rudolf E:son Kock, allmänt kallad Putte, som vid OS 1924 i Paris blivit utsedd till världens bäste vänsterytter. Till sin hjälp "hittades" en soldattränare vid namn George Rayner och denna lille piggögde engelsman visade sig vara en fullträff, både 1948 och senare.

Den olympiska uppladdningen började redan 1947 med match mot England på Highbury, där lagets grundstumme skulle formas. Men det ryades mer än vanligt efter UK:s uttagning, där särskilt skåningar tog illa vid sig, då Kjell Rosén ställdes utanför den ordinarie halvbackslinjen till förmån för Rune Emanuelsson. Putte Kock skriver i sin självbiografi "Fotbollen – mitt öde" att han fick ett anonymt brev, avstämplat i Malmö med följande tongångar. "Har UK inte lagt märke till att Kjell Rosén är Sveriges bästa fotbollspelare. Vi är sju stycken jobbare på Kockums, som tänkt se landskampen, nu får det vara etc. Sluthälsningen var dyrbar: "Nu far herr Kock till London – stanna där!!!. Men herr Kock var en förståndig man och gav de klagande kockumiterna rätt med följande förklaring i sin bok. "Kjell Rosén fanns med på reservbänken, men borde nog ha varit med på planen som matchen gestaltade sig. Rune Emanuelsson hann inte med och Erik Nilsson fick ett jättearbete att hålla ytterfenomenet Finney någorlunda i schack".

Ja UK hade problem hur laget skulle utformas. Försvaret var i stort sätt klart med MFF:s ståtlige Erik Nilsson som självskriven vänsterback och HIF:s greppsäkre målvakt Kalle Svensson som komplement till Torsten Lindberg, utan det var forwardslinjen som orsakade huvudbry. Många "konstiga" förslag föddes i Kocks och Rayners hjärnor. Bl a var tanken att för att Gunnar Nordahl skulle få bättre svängrum skulle han själv spela högerinner, Sune "Mona Lisa" Andersson som center (!) och Gunnar Green högerytter (!!). Goda råd var dyra, det gällde att handla snabbt för tiden började bli knapp. Den gode Putte grubblade på dagarna, han grubblade på nätterna och efter elva dagars gnuggande av geniknölarna var huvudidén färdig: De elva bästa spelarna skulle bilda olympialaget, även om någon skulle få spela på "ovan" plats. Bolleleganten Liedholm ut på vänsterkanten som uppbyggare åt "Garvis" och bolltrollaren Rosén som rushig högerytter. Nils Liedholm kommenterade det hela i sin bok "Bollen och jag" med följande:

"I alla händelser kunde jag inte förstå min uttagning som vänsterytter, när jag mottog denna anmärkningsvärda nyhet, men Kock och George Raynor förklarade senare vilka spetsfundigheter de listat ut genom att förvandla Kjell Rosén och mig till yttrar och låta "Garvis" ta hand om vänsterinnerposten:
- Du ska´ ligga något tillbakadraget, Nisse, klargjorde Raynor på sin brutna svenska. I det "no mans land", som då uppstår på din kant, är det meningen att "Garvis" ska´ dyka upp då och då, och så får Gunnar Nordahl och Kjell Rosén ligga på topp med Gunnar Green något bakom."

Sista smörjelsen före avresan till London fick spelarna i Hindås, där olympiatruppen drogs samman tisdagen den 20 juli. Någon allvarligare träning var det inte frågan om under de fyra dagarna de tillbringade i "Västsveriges Vålådalen", Det hårdaste passet var fotbollförbundets Carl "Ceve" Linde upphovsman till. Ceve som bland annat varit ledare för OS-laget 1936 bodde i närheten av Hindås och bjöd hem landslagstruppen några kvällar före resan. Han arrangerade en tävling för att se vem av fotbollsgrabbarna som var starkast och bäst på att såga ved. När tävlingen var över hade Ceve fått sin bod fylld med uppsågad ved inför vintern.

Inte konstigt att det blev guld!

/Bertil Siberger

En del av svenska truppen i Hindås. Fr v. Rudolf "Putte" Kock, Nisse Liedholm, Stig Nyström, Kjell Rosén, Gunnar Gren, Kalle Svensson, Sune "Mona Lisa" Andersson, Torsten Lindberg, Egon "Todde" Jönsson, Henry "Garvis" Carlsson, Erik Nilsson, Stellan Nilsson.
På knä. Per Bengtsson, Birger "Bian" Rosengren, Rune Emanuelsson.

Med ”Pigge” följde ”di blåe”

Publicerad 2016-02-24 13:31:00 i Minnesvärda evenemang,

Av de omtalade krigsvintrarna var 1941-42 den mest strapatsrika. Min far var beredskapsinkallad under ett halvår just då. Han var ”skogsmatros”, d v s kustartillerist i flottans mörkblå uniform. Placeringen var på Aspö i Karlskrona skärgård. Ellenabben och Aspöberg var de kända batterinamnen.

På ”luckan” fanns två unga fotbollsspelare, ”Pigge” Sandberg i Malmö FF och Allan Ek i Landskrona BOIS. Med tiden mognade intresset för fotboll och 1943 hörde far och jag när Sven Jerring refererade landskampen Sverige – Schweiz. Matchens enda mål gjordes av just ”Pigge” Sandberg till min fars stora glädje! Skulle man få se denne matchvinnare live?

I juli 1945 var vi på ”lille-semester” några dagar i Malmö. Torsdagen den 12 juli köpte jag pliktskyldigt Rekordmagasinet i en tobaksaffär vid Fridhemstorget. Besviken över att det ”bara” var Trollhättans IF som lagbild, gick snabbt förbi. Det pratades fotboll i affären och jag fick veta att ”MFF spelar ikväll på Idrottsplatsen”!

Första omgången av Skånes DM startade och Malmö FF ställdes mot IFK Trelleborg. Min kusin och jag tog oss från Fridhemstorget med spårvagn till Idrottsplatsen, vi skulle se ”Pigge” och Malmö FF. Matchen slutade 6 – 0 (3 – 0) till allsvenskarna och ”Pigge” gjorde tre ”baljor”!

Publikintresset var stort, hela 2262 hade löst entré denna fina sommarkväll. MFF-laget såg ut såhär:
Helge Bengtsson; Hans Malmström; Erik Nilsson; Kjell Rosén; Sture Mårtensson; Ingvar Gärd; Sven Hjertsson; Börje Tapper (1), Gustaf Nilsson (1), Carl-Eric Sandberg (3), Stellan Nilsson (1).

Något om Car-Eric ”Pigge” Sandberg:

Född i Svedala 1919-01-13
Avliden 2000-09-27

Allsvenskan, Malmö FF 157 matcher / 31 mål (1938 – 47)
SM-guld och Cup-guld 1944

A-landskamper 4 / 1 mål (1943 - 45)

/Alf Braun

Malmö FF som Cup-vinnare 1944-10-01. Bilden hittade vi i Rekordmagasinet nr. 40 1944

Märkliga episoder vid OS i Los Angeles 1932!

Publicerad 2016-02-22 11:57:00 i Idrottaröden,

Vid 3000 m hinderloppet råkade funktionärerna räkna fel på löpta varv. Löparna fick löpa ett varv för mycket. Man ville då att resultatet skulle gälla när den riktiga distansen var löpt. Det var inga problem med segraren Iso-Hollo från Finland, han var först vid båda tillfällena. Men tvåan Evenson och trean McCluskey hade omvända positioner då det riktiga målet passerades. Dessa motsatte sig några ändringar utan placeringarna gällde då man gick i mål! Stora sportsmän båda två!

Vid 5000 metersspurten hade amerikanen Ralph Hill bäst krafter , men finnen Lauri Lehtinen
lyckades genom att ”zick-zacka” på upploppet hålla Hill bakom sig. En våldsam reaktion uppstod från publiken, så härolden fick gå in med de berömda orden ”betänk att dessa är våra gäster” för att lugna publiken. Prisutdelningen sköts till nästa dag, och då gav Hill till Lehtinen sitt klubbmärke i guld som bekräftelse på deras vänskap. När Lehtinen återkom till Finland lät han såga sin guldmedalj mitt itu och sände halvdelen till Hill! Stora sportsmän båda två!

/Per-Axel Olsson

Volmari Iso-Hollo, vinnare av 3000m hinder i Los Angelses 1932. Bilden av målgången har vi lånat från Wikipedia

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela