veteranbloggen

Vi är ett gäng idrottstokiga veteraner som berättar om vårt intresse ur olika vinklar. Veteranbloggen startade som ett projekt av Malmö Idrottsmuseum.

Resa till Brasilien 1950 och VM i fotboll

Publicerad 2017-03-30 09:07:00 i Allmänt, Minnesvärda evenemang,

Vid fotbolls-VM 1930 fanns det bara ett sätt att resa från Europa till Uruguay i Sydamerika. Det var att ta båten, Det var fyra europeiska lag som skulle krossa Atlanten. Belgien, Frankrike, Jugoslavien och Rumänien, inga fotbollsstorheter på den tiden, samt åtta latinamerikanska stater plus USA bildade till slut de 13 slutspelslagen. Porte Verde avseglade den 19 juni från Genua med det rumänska laget ombord. Rumänien var det lag som till slut snabbast hade anmält sitt deltagande och detta berodde på att den store fotbollsentusiasten och blivande kungen Carol bestämt hävdade att lagets nominering helt berodde på hans eminenta fotbollskunnande. Med Porte Verde åkte även fransmännen och belgarna medan det jugoslaviska laget åkte med särskild båt.

När VM i fotboll skulle avgöras i Brasilien 1950 hade ett nytt transportmedel utvecklats, flyget. Det gick att flyga till Sydamerika ifrån Europa. De europeiska lagen (Sverige, Italien, Jugoslavien, Schweiz, Spanien, England) flög över Atlanten med undantag av Italien.

Varför Italien tog båt över berodde på att den 4 maj 1949 kl 17.05 så störtade planet "I-Elche" under inflygning till Turin därför att ena vingen krockade med ett kyrktorn på berget Superga. I flygplanet satt hela "il grande Torinos" mästarlag som så då ledde serie A och alla omkom. Torino fick avluta ligan med sitt juniorlag och även om de förlorade de sista matcherna så utsågs de till den moraliska vinnarna ligan. Katastrofen fick efterverkningar och spred av förklarliga skäl flygrädsla. Storstjärnan Benito Lorenzi och flera andra i VM-truppen vägrade att flyga till Brasilien.

Då beslöts att man skulle ta sig dit via båt. I Genua hade 100 000 människor mött upp för att önska truppen lycka till när den avseglade på fartyget "Sises". Det tog ett par veckor! Under denna tid fick spelarna ytterst bristfällig träning på fartygsdäcket!

Efter några dagar lär man t o m ha saknat bollar för teknikträning. De hade alla hamnat i Atlanten. För att fördriva tiden så blev måltiderna något spelarna såg fram emot och gott om pasta hade de med sig, varför midjemåttet ökade betydligt på de flesta spelarna. Detta ansågs vara en av orsakerna till att regerande världsmästarnationen Italien förlorade inledningsmatchen mot de blivande bronsmedaljörerna Sverige.

Det kan i sammanhanget påpekas. Att den italienska VM-tuppen flög tillbaka från Brasilienturneringen. Landade obemärkt på hemlig militärbas i Italien – för att undvika besvikna supporters mottagning. Bara en italienare tog båten hem – Benito Lorenzi, Interstjärnan.

Sverige använde det moderna transportmedlet flyg för att komma till Brasilien. (Redan 1938 flög det svenska laget, "Mistinguetts Boys" som svenskarna döptes till tack vare sina prydliga kostymer, till VM-slutspelet i Frankrike), och det finns ett par festliga historier om den något flygrädde Nacka Skoglund och hans "bänkgranne" storskämtaren, MFF:aren Stellan Nilsson.

Över alperna på väg ner till Genéve började flygplanet hoppa i luftgroparna men Nacka tröstades av Stellans följande kommentar:
- Det här är ingenting, vänta ska du se när dom fäller in vingarna!
Lite senare under färden reste sig Stellan och lämnade Nacka.
- Var skall du gå? Undrade Nacka nervöst…
- Till uteserveringen på ena vingen, svarade den godmodige Stellan.
Dessa kommentarer hade gynnsam inverkan på Nackas nerver och resten av färden i "molnbilen".
 
Statsrådet och fotbollförbundets ordförande Gunnar Danielsson hurrar för truppen på Brommas flygplats. Det stora äventyret väntar.

/Bertil Siberger

In Memoria

Publicerad 2017-03-21 12:17:00 i Allmänt,

Det är med sorg i våra hjärtan som vi får beskedet att vårt så kallade sport-orakel Per-Axel Olsson tyvärr har lämnat oss.
Han var en trogen deltagare vid våra tisdagsmöten, kunnig, orädd, diskussionsglad och för det mesta bra påläst samt inte minst en mycket generös person.
Vi kommer sakna honom mycket vid våra tisdagsmöten.

/Museasterna

Överaskande vinnare i OS-historien

Publicerad 2017-03-13 09:16:00 i Idrottaröden,

På löpningens ”blå band” 1500 meter har det inte alltid gått som den s.k. expertisen har tänkt sig.

Inför finalen i Berlin 1936 var Glenn Cunningham USA favorit och skulle han utmanas var det framförallt segraren fyra år tidigare i Los Angelses Luigi Beccali Italien som nämndes. När sisa varvet startade var fältet väl samlat men vid utgången till näst sista kurvan - 300 meter från mål – kom Nya Zeeländaren Jack Lovelock som skjuten ur en kanon, stormade från fältet och vann helt överlägset på nytt världsrekord 3.47.8. Tvåa blev Cunningham och trea Beccali. Lovelock sprang inte många lopp efter OS-finalen. Han utbildade sig till läkare i London. Dog endast 39 år gammal – överkörd i tunnelbanan i London!

Sexton år senare – Helsingfors 1952 – var det dags för kanske en ännu större ”skräll”. Favoriten inför loppet var nyblivne världsrekordhållaren (delad) Werner Lueg Tyskland och Britten Rover Bannisker (senare förste man under 4 minuter på engelska milen). Loppet blev taktiskt och avgjordes inte förrän på upploppet där Luxemburgaren Joseph Barthel avgick med segern. Efter loppet var segraren ett enda skälvande glädjeknippe och efter prisceremonin med nationalsång och lilla Luxemburgs flagga för första och hittills enda gången på olympisk segermast fick han överväldigad av rörelse tas om hand som ett barn av sina nyss så arga konkurrenter. Alla som såg detta kände något av idrottens gränsutplånande brödraskap. Barthel vann inte fler titlar men står för alltid i den olympiska historien.

/Per-Axel Olsson
Lovelock lämnar Cunningham och Beccali bakom sig! Filmen har vi lånat från Youtube

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela