veteranbloggen

Vi är ett gäng idrottstokiga veteraner som berättar om vårt intresse ur olika vinklar. Veteranbloggen startade som ett projekt av Malmö Idrottsmuseum.

En riktig fotbollstok - fotbollsmatcher jag har missat genom åren

Publicerad 2016-01-25 14:07:00 i Idrottsmusik,

En del fotbollsmatcher på söndagar har jag missat genom åren
bland annat av för mycket festande på lördagskvällen
med sen ankomst till sängen på söndagsmorgonen.

Det har även förekommit att
jag stannat kvar på stranden en solig och skön sommar
söndag och njutit av sommaren i stället för att se matchen.

Annars har jag varit så tokig så att jag planerade semesterresor
efter allsvenska fotbollsprogrammet när jag var singel. Ibland så här efteråt så tänker jag ofta på två mycket bra låtar som relaterar min bortovaro vid matcherna.

Låt 1 anknyter till festande.

Sunday morning coming down med Johnny Cash eller
Kris Kristofferson. Texten beskriver bland annat varorna i kylskåpet där det
endast fanns öl kvar på söndagsmorgonen och som man mycket väl känner igen
från den tiden.
Låten är skriven av Kris Kristofferson.
Mycket bra låt som får lite dålig eftersmak idag av mitt ibland ungdomliga festande.
Dessa artister är mina favoritartister än idag. Har sett Kris live.

Låt 2 När jag hellre njöt av livet på badstranden.

Det vill säga Cuando calienta el sol med Placido Domingo samt
Helmut Lotti. En låt som jag också förknippar till mig och min älskade sambos resor till Italien, Spanien
och Portugal. Vi båda älskar italiensk och spansk musik.
Låtarna väcker minnen eftersom jag blivit nostalgisk
med åren. Det finns väl en liten ”Ove” i mig kanske,
fastän jag inte sett filmen ännu.

Som avslutning har det varit självklart att jag inte gått och
bevittnat matcher vid mina kära och näras sjukdomar eller
högtidsdagar.

/Hans-Göran Ohlsson

Filmen "En man som heter Ove" – en karaktär författaren känner gemenskap med!
 

Dagen då jag fick en välförtjänt åthutning av mina föräldrar

Publicerad 2016-01-21 16:04:00 i Människor jag mött,

Dagen då jag fick en välförtjänt åthutning av mina föräldrar
och då morsan kontaktade polisen för att efterlysa mig
på grund av min dumdristighet.

Söndagen den 11 augusti 1957 glömmer jag aldrig.
Jag fick tillåtelse och pengar av mina föräldrar att åka till
Ullevi och se den allsvenska matchen mellan mitt favoritlag IFK Göteborg
och AIK. Eftersom det var skollov så var mina kompisar
bortresta och jag reste dit ensam.
På den tiden bodde jag på Hisingen närmare bestämt på
Biskopsgården som var ett alldeles nybyggt område.
Färden gick först med buss till kyrkbyn och sedan byte man
till spårvagn med en resa över Göta Älvs bron till Drottningtorget där
jag steg av, sedan var det inte så långt att gå till Ullevi.
Som vanligt hade jag mitt autografblock med mig men
jag hade inte tur med några autografer innan matchen
med AIK spelarna utan fick försöka igen efter matchen.
Det var samma otur då också men några andra autograf-
samlare tipsade mig att AIK spelarna åkte hem med ett
sent natttåg till Stockholm. Hur jag fördrev tiden till dess
kommer jag inte så mycket ihåg, det enda jag vet
att jag traskade till Heden och åt en halv special.
Korvkiosken på Heden tyckte jag hade den godaste
korven. Efter det gick man till centralen och lyckades
erhålla en del autografer bl.a. Kurt Lianders och
Bruno Nybergs med flera.
När jag var på centralen fick jag en rejäl åthutning av
min farsa som skulle ta tåget till Malmö och som
då berättade att dom då hade kontaktat polisen
för att efterlysa mig, men jag undrar hur eftersom
vi inte hade någon telefon.
Jag tog genast spårvagnen och bussen hem och
fick mig en bassning av min mor och sedan en kram.
Och kom sedan med den dåliga förklaringen att
om det hade blivit något krångel med spårvagnen
kunde jag gått till min farfar och sovit över där,
han bodde då i kvarteret Haga närmare bestämt
på Skanstorget. Det var en mycket dålig förklaring
då dom inte heller hade någon telefon och
inte kunde nå min mamma. Det var tider långt
innan mobiltelefonernas intrång.
Till min stora glädje så vann IFK matchen med 3-0 (1-0),
efter 1 mål av Owe Ohlsson samt 2 mål av Bertil ”Bebben”
Johansson inför 10.691 åskådare.
Domare Bengt Andrèn, Linköping.
Och detta var en match i början till
SM guldet 1958. Den så kallade mammutallsvenskan.
När jag åkte hem denna kväll över älven trots fel
håll så har jag ett fint nostalgiskt minne som aldrig
har försvunnit. Spårvagnsresan över denna älv
från Hisingsidan till staden i mörker är som ljuv
musik för mig när jag ser en upplyst Masthuggskyrka
och Masthuggskajen längre ner med dess kranar och fartyg på
den tiden där bla lyxbåten Kungsholm lade till.
Sommaren 1956 lekte jag mycket där.
På den tiden var det en livaktig älv med fartyg och alla
dess varv bl.a Götaverken, Eriksberg och Lindholmen.
Än idag blir jag rörd när Sten-Åke Cederhök sjunger
låten När lyktor tänds på andra sida bron och
beskriver sin ungdoms Majorna.
Den låten gillade min far också och när han inte
själv kunde sätta på skivspelaren så ville han
att jag hjälpte honom med detta.

/Hans-Göran Ohlsson

Kurt Liander - framstående AIK-spelare och indirekt en av anledningarna till åthutningen! Bilden har vi lånat från http://www.aik.se/

Kärleken större än fotbollen

Publicerad 2016-01-14 14:42:00 i Allmänt,

Även om Sverige deltog i VM 1970 så hände mycket mer inom fotbollsvärlden detta år. Den lovande juniormålvakten i IFK Knislinge, konditorlärlingen Jonny Steen, hade tagit steget upp i IFK:s B-lag. Det var seriefinal mot Hanaskogs IS på bortaplan. Västra Hed ligger cirka 2 mil norr om Kristianstad längs väg 19. Kvällen före match hade Jonny varit i intilliggande Tydlingesjöns festplats och träffat den vackra Rita från Hjärås. Ställningen var 0 – 0. En poäng krävdes för att IFK skulle vinna Nordöstra reservlagsserien.

Rita hade tagit plats bakom Jonnys mål. Enligt SMHI var det nära nog vindstilla den aktuella dagen, men enligt Jonny blåste det storm.

Jonny stod och hängde mot den ena målstolpen med enbart Rita för ögonen. Enligt objektiva betraktare kom en lös rullande boll mot målet, en boll Jonny inte hade ögonen på överhuvudtaget, de var ju någon annan stans. Bollen rullade in i mål, Hanaskog vann med 1 – 0 och IFK tappade seriesegern.

Enligt Jonny kom bollen, som han enligt egen uppgift hade full kontroll över, flygande mot hörnflaggan, när stormen tog tag i den och vred den in i vänstra krysset , en av de bättre efterhandskonstruktionerna i IFK:s historia.

Vilket lag Rita höll på är okänt, men hon och Jonny träffades aldrig mer. Om det var en ful men samtidigt skicklig taktik av Hanaskogs tränare, blev aldrig klarlagt.

/Bertil Siberger

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela