veteranbloggen

Vi är ett gäng idrottstokiga veteraner som berättar om vårt intresse ur olika vinklar. Veteranbloggen startade som ett projekt av Malmö Idrottsmuseum.

Stellan Nilsson lika precis i käften som med vänstern

Publicerad 2016-05-27 11:19:00 i Idrottaröden,

 
Vid hemkomsten från OS-guldet i London hyllades alla spelare, ordinarie som reserver. Skåningar på reservbänken var förutom Kalle Svensson ytterspringarna Stellan Nilsson och Egon "Todde" Jönsson. Bl a var den en journalist som gratulerade och frågade Stellan vad det berodde på att guldet blev svenskt varvid Stellan svarade:

- Det var väl inte så konstigt med sådana reserver!

Stellan i ett nötskal!

Stellan Nilsson föddes i Lund den 28 maj 1922 och kom som junior till Malmö FF där han debuterade i A-laget den 25 juli 1940 mot IF Allians. Det blev 336 matcher och 166 mål som vänsterytter i den ljusblå tröjan innan han lämnade amatörlivet för spel i Genoa CFC i Italien och SC de I´Ouest Angers samt Olypique de Marseille i Frankrike. Landslagströjan tog han på sig 17 gånger (43-50) med debut 1943 mot Finland i Helsingfors (1-1).

Sin andra landskamp var den berömda 7-2 vinsten över Ungern i Budapest 1943 där ungrarna var överlägsna i spel och Sverige hade endast sju skott på mål! Garvis Carlsson skriver i sin bok, Raka spåret, att första kvarten var hemsk.

Han slet som ett djur och hans ytterkompis Stellan fick inte en boll eftersom Garvis inte hade någon möjlighet att spela till Stellan. Då kom Stellan fram till Garvis och sade:

- Hör du Garvis! Vad tror du min Stina säger där hemma nu när hon sitter och lyssnar på Jerring i radion och får höra att jag inte rört bollen. Ryck upp dej nu och sätt lite fart.

Garvis tyckte det var friska tag av nykomlingen, men gav ungrarna beröm varvid Stellan kommenterade:

- Asch! Det är bara en massa pellejönsare hela högen. Dom tar vi alla gånger om en stund.

Försvaret fick kämpa på men så fick Stellan en boll gjorde en rush och spelade till Garvis som klippte in 1-0.

- Vad var det jag sá, kom Stellan fram och meddelade.

Och i samma stil fortsatte matchen, ungrarna sköt i stolpen och svenskarna sköt i mål.

Svensk mästare blev han 3 gånger och lika många cupguld blev det. När det gäller Stellan så finns det ett par historier som måste berättas. Många har förmodligen hört dem förut men ändå kan dessa vara aktuella.

En annan historia kommer från en allsvensk match under 40-talets glansperiod. MFF ledde efter 10 minuter med 2-0 och när Calle Palmér hade bollen vinkade Stellan till honom att han skulle gå ut till honom på hans vänsterkant. Calle trodde att Stellan var arg för att han inte hade fått några bollar, så Calle stannade kvar på mittplanen. Men Stellan fortsatte och vinka, och efter cirka tjugofem minuter vågade Calle sig ut till honom och undrade räddhågad vad han ville.

- Ah, jag bara undrar vad du ska göra i kväll? frågade Stellan.

Lite senare i matchen fick MFF en hörna från vänster. Stellan lade upp bollen på plats, reste sig upp och "informerade" spelkamrater och publik med hög röst:
 
"Stå stilla Börje så jag kan pricka skallen pau daj."

När vår gamle stormålvakt Sigge Lindberg i slutet av 50-talet drabbades av blindhet, säkrades hans framtid med bl a två landskamper mellan Sveriges och Danmarks utlandsproffs. Två landskamper med start i Köpenhamn och med fortsättning i Göteborg. Det blev succé direkt. Men när det blågula ledde med 4-0 i pausen vid den första kampen i Köpenhamn (som artikelförfattaren själv fick glädjen att uppleva), fick historieberättaren och lagledaren Harry Lundahl betänkligheter inför returen. Han uppmanade sina spelare att ta det lugnt, att fortsätta med finliret men att de inte behövde göra mål på v a r j e anfall! Då hördes en röst ifrån ett av omklädningsrummets hörn. Med lugn skånsk stämma undrade vår Stellan följande: "Lagledaren, lagledaren:
 
Är det tillåtet att skjuta i stolparna?"

Från en allsvensk match under 40-talets glansperiod. MFF ledde efter 10 minuter med 2-0 och när Calle Palmér hade bollen vinkade Stellan till honom att han skulle gå ut till honom på hans vänsterkant. Calle trodde att Stellan var arg för att han inte hade fått några bollar, så Calle stannade kvar på mittplanen. Men Stellan fortsatte och vinka, och efter cirka tjugofem minuter vågade Calle sig ut till honom och undrade räddhågad vad han ville.

- Ah, jag bara undrar vad du ska göra i kväll? frågade Stellan.

Lite senare i matchen fick MFF en hörna från vänster. Stellan lade upp bollen på plats, reste sig upp och "informerade" spelkamrater och publik med hög röst:
 
"Stå stilla Börje så jag kan pricka skallen pau daj."

Efter en match i Halmstad lämnade MFF-spelarna planen, under publikens hånfulla kommentarer. Någon klappade Rosén på huvudet, varpå MFF:aren tittade upp och stötte till en annan åskådare.
När MFF-spelarna satt i omklädningsrummet knackade det på dörren. In steg en reslig man:

- Ni känner förmodligen inte mig. sa han, men jag är polismästare i Halmstad.
- Är det något märkvärdigt? Vi är svenska mästare allihop, svarade Stellan.

Lagkamraten Erik Nilsson var noga med att värma upp, antingen det var träning eller match. Resten av gänget tog det lugnare.
- Ni måste se till att bli varma och hålla värmen, morrade Erik före en match.
Stellan Nilsson blev inte svaret skyldig.

– Okay, Erik. Kan någon stänga fönstret!

Över Alperna 1950, när svenska landslaget flög till Brasilien för att spela VM-fotboll hamnade av någon anledning Stellan och ”Nacka” Skoglund sidan om varandra flygplanet! När de var på väg ner till Genéve började flygplanet hoppa i luftgroparna men flygnovisen Nacka tröstades av Stellans följande kommentar:

Det här är ingenting, vänta ska du se när dom fäller in vingarna!

Lite senare under färden reste sig Stellan och lämnade Nacka.

– Var skall du gå, undrade Nacka nervöst…
– Till uteserveringen på ena vingen, svarade den godmodige Stellan.

Dessa kommentarer hade gynnsam inverkan på Nackas nerver och resten av färden i "molnbilen”.

Stellan Nilsson lämnade det jordiska den 27 maj 2003, dagen före sin 81-årsdag, men roliga "Stellan-historier" kommer alltid att leva vidare.

/Bertil Siberger

Kungamöte, Stellan på vänsterkanten handskakar med kung Christian X. som håll till lite längre västerut. Foto: Idrottsmuseet i Malmö.
 

OS och religion

Publicerad 2016-05-23 16:49:00 i Idrottaröden,

Ibland har religionen spelat in i OS-historien på ett speciellt sätt.

1900 i Paris var Alvin Kraenzlein och Meyer Prinstein huvudkonkurrenter i längdhopp. Efter försöker ledde Prinstein med ett hopp på 7,175 meter. I finalen gick dock Kraenzlein förbi, med ett hopp på 7,185 meter!

Men till saken hör att Prinstein inte hoppade i finalen av religiösa skäl – den gick nämligen på en söndag. Ingen vet om Prinstein hade kunnat öka de 1,5 centimeter som behövdes för att vinna, men tron var starkare än viljan att till varje pris vinna. Prinstein vann istället tresteg i överlägsen stil och tog guld i längdhopp olympiaden efter 1904 med 7,34 meter.

Både Kraenzlein och Prinstein var av judisk börd. Prinstein var född i Polen / Ryssland. Båda dog ganska tidigt; Prinstein 1925 och Kraenzlein 1928.

Båda, två av förra seklets största olympier.

Per-Axel Olsson

Meyer Prinstein som inte hoppade av religiösa skäl. Bilden har vi lånat från Wikipedia.

Bollkallar en viktig yrkesgrupp I

Publicerad 2016-05-13 14:30:00 i Idrottsåret 1958,

Det var en ljum onsdagskväll senvåren 1958. Efter ett väl genomfört träningspass med MFF:s pojklag, ställde Österling frågan till sina svettiga pojklagsspelare. Frågan han ställde var följande:

"Nu när det blir VM i fotboll här i Malmö så vill man ha två bollkallar från oss och två från IFK. Den som vill vara bollkalle, räck upp en arm?"

Som reaktionssnabb 16 årig målvakt i pojklag I, tror jag att min högerarm var först uppe, men det hjälpte inte. Österling pekade på Lars Granström och Gert "Taxen" Hassel som fick ta hand om "bollkallandet".

Georg Österling var en duktig halvback i MFF:s lag under 30- talet och blev under 40- och 50-talet tillsammans med Hans Håkansson, Andreas Nilsson, Sven Nilsson, John Andersson med flera andra gamla äkta MFF:are, ansvarig för klubbens pojklag. Den gode George hade den rätta känslan att inom Malmös skolfotboll hitta stadens talanger, eller som Inge Blomberg senare kallade dem, "gräddbullar".

En av IFK Malmös bollkallar var Göran ”Girot” Larsson, som med glädje berättade att han blev ordentligt utskälld av Nordirlands målvakt Harry Gregg. Men det berodde inte på att han var för långsam, utan för snabb, eftersom Nordirland ledde sin match mot Västtyskland. Harry Gregg tyckte att han fick bollen lite väl snabbt tillbaks av malmöpågarna!

Ja, så nära var det att artikelförfattaren fick deltaga i ett VM i fotboll, men det ju gick ändå bra för "di svenske"!

/Bertil Siberger

Bollkallen Gert ”Taxen” Hassel spelar ut bollen till
Argentinas målvakt Carrizo efter Västtysklands tredje
mål på Malmö Stadion.

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela