veteranbloggen

Vi är ett gäng idrottstokiga veteraner som berättar om vårt intresse ur olika vinklar. Veteranbloggen startade som ett projekt av Malmö Idrottsmuseum.

Religiösa olympier

Publicerad 2016-04-28 15:23:00 i Idrottaröden,

Många olika faktorer har påverkat slutresultatet vid de olympiska spelen. En faktor är faktiskt religionen.

Skotten Eric Liddell (tävlade för Great Britain) var suverän på 400 meter, och satte i finalen – som han vann – nytt världsrekord på 47,6 sec. Det var nästan självklart att han tillsammans med sina landsmän skulle springa hem guldet på 4x400m. Men finalen gick på en Söndag, och den strängt religiöse Liddell vägrade springa! USA tog guldet och Great Britain fick brons! Liddell verkade sedan under hela sitt liv som missionär i Asien-Kina. Dog 1945 i sviterna av malaria endast 43 år gammal.

En annan olympier med stark känsla för sin religion var Forrest Smithson USA. Han vann 110 m häck i London 1908 på nytt världsrekord 15.0 sec. Det märkliga var att han löpte med en bibel i ena handen. Snacka om att ta Gud till hjälp!

/Per-Axel Olsson

De religiösa olympierna Eric Liddell och Forrest Smithson. Bilderna har vi lånat från Wikipedia.

Efon Ask – domaren med glimten i ögat del III

Publicerad 2016-04-20 10:26:00 i Allmänt, Människor jag mött,

Vid tidigare kåseri så berättade jag om min favoritdomare, domaren med glimten i ögat, Efon Ask. Här berättar han stilenligt ett udda minne från sitt händelserika liv.

Efon föddes den 12 januari 1938 och växte upp i Hörup nära Tomelilla som yngste barn bland tio syskon. Började spela fotboll i Tomelillas pojklag men ett par år senare blev han värvad till Röddinge IF.

- Innan jag, som spelare, gick till Röddinge så ringde grishandlare Olsson och frågade om jag ville spela i Röddinge IF. Det var ju en liten by och de behövde folk. ”Åh”, sa jag, ”jag är slut som fotbollsspelare”. Men han stod på sig och menade att jag kunde börja igen och ville att jag skulle komma hem till honom.
- Det var väl en fem kilometer från mitt föräldrahem till Olsson. Han sa att jag skulle cykla till hans gård efter träningen vilket jag gjorde. Jag tog mossans cykel, själv hade jag inte råd med någon.
- Här är vad du skall ha, sa Olsson när jag kom dit, och visade upp en halv gris. När jag lät lite tveksam sa han att ”du får 50 kilo pantofflor åsse”. Jag släpade den här grisen på styret och potatisen där bak. Jag välte hela tiden och var inte hemma förrän halv ett på natten.
- Jag fick en lusing av min far när jag kom hem. Han var ju orolig. Men när jag sa att jag
fått en halv gris och massor av potatis sa han bara, ”ja, då så”. Mossan blev ju glad, men efter en månad kallade hon på mig och sa. ”Efon, nu får du byta klubb igen för grisen och potatisen är slut”!

När jag hör om ”glimten i ögat” tänker jag alltid på en annan del i ansiktet, löständer, och det beror på följande historia.

Den lite äldre och lugna danske domaren Hennig Erikstrup höjde sin pipa för att blåsa av matchen Ebeltoft-Noranger där ställningen var 3-4, bara för att inse att han tappat löständerna i gräset. Medan han letade reda på gaddarna, passade Ebeltoft på att kvittera till 4-4.

En uppmaning till alla domare. Var försiktig med pipa och löständer!

/Bertil Siberger

Laguppställning för spel mot Hurva IF någon gång på 60-talet.
Efon andre man från vänster stående. Foto: Malmö Idrottsmuseum
 

Tofik Bakhramov

Publicerad 2016-04-07 12:12:00 i Allmänt,

Hans namn var Tofik Bakhramov (Azeri: Tofiq Bəhrəmov, Ryska: Тофик Бахрамов), och han var född i Baku, Azerbajdzjan, en del av forna Sovjetunionen, den 29 november 1926, och lämnade fotbollsvärlden den 12 oktober 1993, inte helt okänd. Han kallades i England för ”The Russian Linesman”, och var klädd i svart linjedomardräkt och höll bestämt flaggan som pekade mot planens mittpunkt den 30 juli 1966. Det bestämda pekandet berodde på att engelsmannen Geoff Hursts skott träffat ribban, där bollen sen studsade rakt ned mot mållinjen och därefter ut mot plan. Var den över linjen? Den dåligt placerade schweiziske domaren Dienst sprang bort till sin lika illa placerade sovjetiske linjeman Bakhramov, vars position var cirka tio meter upp i banan; han kan dessutom ha varit skymd av Höttges. Bollen var i mål! 3-2 till England och det tvivelaktiga målet var direkt avgörande till att England blev världsmästare 1966 genom seger över Västtyskland, även om slutresultatet så småningom blev 4-2..

Hur kunde Bakhramov vara så övertygad? Han stod inte mycket bättre placerad än domaren. Förklaringen gav han flera år senare. Och det räckte med ett enda ord: ”Stalingrad”. Slaget om Stalingrad 1942-1943 har gått till historien som ett av det blodigaste någonsin, med uppemot två miljoner döda, varav många civila. Bakhramov var som tidigare nämnts från Baku i nuvarande Azerbajdzjan, inte långt från Stalingrad. Han var sexton år när slaget inleddes. Många stupade var ifrån Azerbajdzjan. För Bakhramov erbjöd VM-finalen ett tillfälle till en politisk och reell hämnd. Inte nock att han blev känd för sitt målvinkande, han fick stadion i Baku att ändra namn till Tofik Bakhramov Stadium. Inte dåligt av en domare känd för tvivelaktiga ingripanden.

Det är inte lätt att vara domare. Man måste ha rätt psyke och en extra toleransnivå, vilket följande historia visar. En lagledare i ladugårdsserien står och skäller på en person som han har tyckt uppträtt lite konstigt.

- Du var mig en saktmodig typ. Här kallar jag dig idiot, knöl, råtta och du bara ler.
- Jag tränar till fotbollsdomare!

/Bertil Siberger
 
Geoff Hurst vid Tofik Bakhramov´s staty i Baku. Andra målet för Hurst. Men var det mål? Bollen gick ribba ner bakom Tilkowski, innan den studsade ut.

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela