veteranbloggen

Vi är ett gäng idrottstokiga veteraner som berättar om vårt intresse ur olika vinklar. Veteranbloggen startade som ett projekt av Malmö Idrottsmuseum.

En landshövdings kommentar

Publicerad 2015-12-22 17:25:00 i Människor jag mött,

Artikelförfattaren hade problem med synen som målvakt i MFF:s representationslag i början av 60-talet, eller som Håkan Malmström skrev: ”Bertil var helt otrolig på närskott, där tog han allt, men stunden senare var han sämre än Sjölundas reservmålvakt och kunde släppa in långskott som med dåtidens språkbruk kallades tösalyror.”

Jag hade ett val att fortsätta att släppa in långskott för diverse Skåneklubbar som kontaktade mig, eller läsa vidare. Jag valde det senare, för långskott i Bjuv är lika svåra som långskott på Malmö Stadium. Jag läste till maskiningenjör på Malmö Tekniska Gymnasium och examinerades 1965. Började på Alfa-Laval i Lund som produktionsingenjör och livet gick vidare.

Någon på Alfa Laval hade upptäckt att jag hade spelat allsvensk fotboll och ville att jag skulle representera företaget i korpen. Icke sa Nicke, spelar inte som målvakt på elvamannaplan, men svaret jag fick var att vi spelar på sjumannaplan. OK blev svaret, för på sjumannaplan är det bara närskott, min specialitet.

En härlig sommarkväll skulle vi möta Råbyskolan, en skola som tog hand om unga kriminella ungdomar. Det speciella var att i Lund fanns en niomannaplan (!) som bestod av ”stora” mål. Rektor på Råbyskolan var Bertil Göransson som sedermera blev en omtyckt landshövding i Malmöhus län, och Göransson var dessutom lagets naturliga lagledare. Jag hade träffat Bertil tidigare eftersom han var en sann MFF:are.

Han tittade på mig och frågade / konstaterade: ”Hej Bertil, jaså du är målvakt” och jag svarade, ”Ja, jag har målvaktströjan på mig”. Den sedermera landshövdingen vände sig om till sina smått kriminella fotbollsspelare med följande kommentar: ”Grabbar, skjut långskott på den djävulen för han är närsynt”.

Men som som den gentleman han var kom han fram efter matchen och bad om ursäkt angående sitt ordval, varför jag svarade:

”Med sådana vänner behöver man inte några ovänner!”

/Bertil Siberger

Landshövding Bertil Göransson.

MBI – de ljusgröna som blev mörkblå, som blev orangegula

Publicerad 2015-12-18 15:57:00 i Försvunna klubbar,

Malmös så kallade tredje fotbollsklubb var i många år MBI eller som den registrerades som, Malmö Boll- och Idrottsförening. Föreningen bildades på försommaren 1917 under namnet Bollklubben Drott, men när styrelsen begärde inträde i de officiella idrottsorganisationerna blev det stopp på grund av att det i Helsingborg fanns Cykelklubben Drott.

MBI hade från början ljusgröna tröjor med vit krage och vita manschetter, som sedan byttes till mörkblå tröjor. MBI blev som mörkblå erkända för sitt eleganta, smånätta spel och det berodde till största delen på att de begåvade bröderna Hallbäck (Albin och Allan) blivit medlemmar och förstärkt laget avsevärt.

1927 fick dock MBI se sina drömmar att bli ett storlag grusas av IFK Malmö, som värvade flera av lagets bästa spelare med Albin Hallbäck i spetsen, det hjälpte IFK att året efter gå upp i allsvenska.

Säsongen 1931 – 32 vann MBI Sydsvenska serien och var åter i rampljuset.

Vid den här tidpunkten sa´ vice ordf. Gustaf Johansson; ”varför skall man klä sig i mörka färger, när man skall ha roligt och känna livslust.” Gamle fotbollsgeneralen, Anton Johansson gav tipset om Orangegul tröja och gula byxor. Den 4 augusti 1933 var det första gången som MBI var ”Orange” på hemmaplan.

1938 kämpade sig MBI till allsvensk kvalchans mot Degerfors, som tyvärr vann båda matcherna, 3 – 1 hemma och 2 – 0 borta.

MBI höll sig kvar i div. II till 1941 då laget degraderades till div. III.

Men 1961 var det klang och jubel hos de ”Orangefärgade” när de åter var klara för div. II.

Och så har det hållit på, ett par år i trean och sedan ett år i tvåan o.s.v.

Men med MBI var det som SH (SDS sportkrönikör) så träffsäkert skrev i samband med 40-årsjubileet 1957; ”inga siffror kan egentligen göra MBI-andan rättvisa. Den lever sitt eget liv och har överlevt en mångfald motgångar, som skulle ha tagit knäcken på klubbar av svagare karaktär.”

Förutom fotbollhar MBI även haft Handboll på sitt program och även där med elegans och lekfullhet och utmärkande ”vapen”.

1955 kvalade laget till allsvenskan, men föll i de tre kvalmatcherna mot Baltichof.

Tidigare hade MBI också bordtennis, fri idrott, bandy och ishockey på programmet. Men det är fotboll och handboll som har varit de dominerande sporterna i den ”gamängaktiga” och charmiga föreningen!

I mars 2001 gick MBI ihop med TURK ANODOLU, och bildade MABI, som i november 2008 bytte namn till FC Rosengård och ”sagan” om MBI var definitivt slut.

Tyvärr – det var en härlig förening!

/Alf Odin

MBI gör första målet i en match mot IK County på Sorgenfri IP 1939-03-05.

Super-Weekend med Svenska Spel 1997

Publicerad 2015-12-11 10:28:00 i Minnesvärda evenemang,

I Februari månad hade jag 10 rätt på stryktipset som gav 68:- och när jag skulle hämta vinsten i Tobaksaffären Kronetorpsgatan, Malmö sade Lena, affärsägaren, - Det är ju du Lasse som vunnit Weekendresan.

Hon ringde till Spelbolaget , att jag kommit och berättade om mig samt fick order om att inte betala mig, det skulle ske senare.

Så fick jag brev om resan, biljett med SAS från Sturup till Arlanda.

Fredagen 14 April, en blåsig dag anlände vi till Stockholms flygplats och samlades för bekantskap c:a 150 personer, samt utrustades med jackor och T-shirts för gemensam klädsel.

Första resan gick till Düsseldorf där vi inkvarterades på lyxhotell med egna rum.

Ledare var ”Peppe” Eng, Lars-Gunnar Björklund, Ralf Edström, Ronny Hellström och Stig Fredriksson.

Så åkte vi till Bajer Leverkusen för match mot Karlsrue.

Innan matchen intog vi middag på bra restaurang under trevliga former när killen mitt emot på bordet reser sig upp. Han var finlandssvensk från Köping och säger:

- E häär någon fråån Karlstad?
- Nej, varför frågar Du om det?
- Haatar folk från Karlstad och dom ska ha på truuten!

Tystnaden blev total och så även förvåningen innan någon tog till orda igen.

Killen intog bara öl och sprit utan att äta så han var ganska packad. Staben tog honom sedan i kragen och förklarade att det var fotbollsresa och inte fylleresa. Under matchen somnade han och bars in på hotellet mellan två av gruppen. Där var stor galaafton med damer i balklänningar och herrar i smoking och dom tittade stort.

Matchen vanns av Leverkusen med 3 - 0. Under färden med tre bussar tillbaka till hotellet kunde vi se Haleys komet tydligt.

Väl framme hade vi samling till mat dryck och genomgång av matchen.

Nästa dag var resans mål London. På flygplatsen sa jag till Lars-Gunnar att planet som vi åkte var postens plan tillhörande FaloonAir som gick med post mellan Malmö och Stockholm på natten och jag körde ut sisten till Sturup på kvällen. Ah fan, är det ditt plan? sa han. (Fotnot: 43 år på Postverket.)

Så landade vi på Stansted i London för transport till södra London. Hotellet var inte något i klass med det tyska, toaletten på mitt rum funkade ej.

Matchen på Loftus Road var mellan Qpr - Grimsby 3 - 1 i andra ligan. Vi skulle sett Tottenham men där var utsålt men det var ändå en bra match.

Efter kampen var det middag på hotellet och ånyo genomgång av vad vi sett. Senare på kvällen blev det besök på kvarterspub. “Peppe” och jag satt bredvid varandra på planet och han bjöd mig på “Londin Pride” öl som även finns på “Bishop Arms” vid Savoy, Malmö, och berättade han också hade anknytning till Malmö för hans pappa bodde i Kronprinsen, 10:e våningen.

På söndagen avfärd från London för arriving Malpensa, Milano. Vi inkvarterades på bra hotell i Como, den vackraste plats man kan tänka sig med sjö och berg med båtar seglande. Efter samkväm på uteservering tog vi så dom tre bussarna till Giuseppe eller hellre San Siro för mötet mellan Inter - Milan AC. Mycket bengaler och fruktansvärt liv på läktarna framför allt Milans anhängare då dom förlorade med 3 - 1. Inter segrade rättvist. Milans fans kastade bengaler mot sin egen målvakt som om det var hans skuld till förlusten. Det tog tid innan vi kunde embarkera bussarna, det var fullt upplopp utanför.

När vi så anlände till Como blev det fest och genomgång av matchen. Så mycket vitt italienskt vin har jag aldrig sett och det skulle drickas upp och över halva natten var gången innan det tog slut. Det var ju sista natten med gänget. Under tiden som stämningen ökade p.g.a. vinet sade en medelålders man:
 
- Pojkar, pojkar, jag tycker Ni svär en hel del, det hade Ni inte gjort om Ni såg mig i min dagliga skrud.
- Vem fan är du? sa en göteborgare. Jag tittade på honom och tyckte jag sett honom i TV.
- Vänta nu är Du inte något högt inom kyrkan?
- Biskop i Umeå, sa han.

Det var hans dotter som vunnit resan men gav det till sin fader i present.

Vi var en samling rätt bakfulla av vinet som tog resan tillbaks till Sverige och Arlanda.

Eftersom vi var nio skåningar fick vi resa med planet ner till Sturup i stället för SAS och när jag talade med en söt värdinna, besättningen var densamma hela resan, berättade hon vem hon var, dotter till en av mina kvinnliga kollegor.

Resan var värd 25000:- och alla deltagare fick valuta för pengarna, helt fantastiskt, och så kan avslöjas köpingsfinnen var nykter resten av resan. Han insåg väl fadäsen, och jag fick mina 68:- insatt på konto.

/Lars Agnfelt

Lars-Gunnar Björklund – här som programledare för ”Supersvararna” – en av ledarna under resan. Bilden har vi lånat från SVT Öppet Arkiv.

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela