veteranbloggen

Vi är ett gäng idrottstokiga veteraner som berättar om vårt intresse ur olika vinklar. Veteranbloggen startade som ett projekt av Malmö Idrottsmuseum.

Resa till Brasilien 1950 och VM i fotboll

Publicerad 2017-03-30 09:07:00 i Allmänt, Minnesvärda evenemang,

Vid fotbolls-VM 1930 fanns det bara ett sätt att resa från Europa till Uruguay i Sydamerika. Det var att ta båten, Det var fyra europeiska lag som skulle krossa Atlanten. Belgien, Frankrike, Jugoslavien och Rumänien, inga fotbollsstorheter på den tiden, samt åtta latinamerikanska stater plus USA bildade till slut de 13 slutspelslagen. Porte Verde avseglade den 19 juni från Genua med det rumänska laget ombord. Rumänien var det lag som till slut snabbast hade anmält sitt deltagande och detta berodde på att den store fotbollsentusiasten och blivande kungen Carol bestämt hävdade att lagets nominering helt berodde på hans eminenta fotbollskunnande. Med Porte Verde åkte även fransmännen och belgarna medan det jugoslaviska laget åkte med särskild båt.

När VM i fotboll skulle avgöras i Brasilien 1950 hade ett nytt transportmedel utvecklats, flyget. Det gick att flyga till Sydamerika ifrån Europa. De europeiska lagen (Sverige, Italien, Jugoslavien, Schweiz, Spanien, England) flög över Atlanten med undantag av Italien.

Varför Italien tog båt över berodde på att den 4 maj 1949 kl 17.05 så störtade planet "I-Elche" under inflygning till Turin därför att ena vingen krockade med ett kyrktorn på berget Superga. I flygplanet satt hela "il grande Torinos" mästarlag som så då ledde serie A och alla omkom. Torino fick avluta ligan med sitt juniorlag och även om de förlorade de sista matcherna så utsågs de till den moraliska vinnarna ligan. Katastrofen fick efterverkningar och spred av förklarliga skäl flygrädsla. Storstjärnan Benito Lorenzi och flera andra i VM-truppen vägrade att flyga till Brasilien.

Då beslöts att man skulle ta sig dit via båt. I Genua hade 100 000 människor mött upp för att önska truppen lycka till när den avseglade på fartyget "Sises". Det tog ett par veckor! Under denna tid fick spelarna ytterst bristfällig träning på fartygsdäcket!

Efter några dagar lär man t o m ha saknat bollar för teknikträning. De hade alla hamnat i Atlanten. För att fördriva tiden så blev måltiderna något spelarna såg fram emot och gott om pasta hade de med sig, varför midjemåttet ökade betydligt på de flesta spelarna. Detta ansågs vara en av orsakerna till att regerande världsmästarnationen Italien förlorade inledningsmatchen mot de blivande bronsmedaljörerna Sverige.

Det kan i sammanhanget påpekas. Att den italienska VM-tuppen flög tillbaka från Brasilienturneringen. Landade obemärkt på hemlig militärbas i Italien – för att undvika besvikna supporters mottagning. Bara en italienare tog båten hem – Benito Lorenzi, Interstjärnan.

Sverige använde det moderna transportmedlet flyg för att komma till Brasilien. (Redan 1938 flög det svenska laget, "Mistinguetts Boys" som svenskarna döptes till tack vare sina prydliga kostymer, till VM-slutspelet i Frankrike), och det finns ett par festliga historier om den något flygrädde Nacka Skoglund och hans "bänkgranne" storskämtaren, MFF:aren Stellan Nilsson.

Över alperna på väg ner till Genéve började flygplanet hoppa i luftgroparna men Nacka tröstades av Stellans följande kommentar:
- Det här är ingenting, vänta ska du se när dom fäller in vingarna!
Lite senare under färden reste sig Stellan och lämnade Nacka.
- Var skall du gå? Undrade Nacka nervöst…
- Till uteserveringen på ena vingen, svarade den godmodige Stellan.
Dessa kommentarer hade gynnsam inverkan på Nackas nerver och resten av färden i "molnbilen".
 
Statsrådet och fotbollförbundets ordförande Gunnar Danielsson hurrar för truppen på Brommas flygplats. Det stora äventyret väntar.

/Bertil Siberger

Fläktarna i Bagdad

Publicerad 2017-02-02 08:59:00 i Allmänt, Minnesvärda evenemang,

Artikelförfattarens framsida i Bagdad
 
Vi kom till det något slitna hotellet i Bagdad onsdagen den 8 november 1961. Efter incheckningen
och installation i rummet, kunde jag genom vårt hotellfönster (vi var tre spelare som delade rum) se västerut floden Tigris (arabiska Shatt ed-Didjla), och över dess smutsiga vatten det gamla Mesopotamien, eller som skolfröken lärde oss, ”Landet mellan floderna”. Lite längre bort låg Bibelns Babylon, som vi skulle besöka ett par dagar senare.

Det var långt ifrån något lyxhotell, men vi fotbollsspelare var vana vid att logera något primitivt. när vi besökte länder utanför norra delen av Europa. Det skulle bli värre längre österut. Här fanns i alla fall en toalettstol tillhörande rummet, även om han som murade den på plats inte haft sin bästa dag vid detta tillfälle. Dessutom hade han förmodligen glömt sin lodstock hemma eftersom toalettstolen både var snedplacerad och hade ett kraftig lutande toalettlock. Men vi slapp det öppna hålet som vi senare på resan i nödfall tvingades att använda.

Vi som hade inkvarterat oss på ”Bagdad Hotell” var MFF:s fotbollstrupp, som var på väg ut i världen för att spela fotboll, där vändpunkten för resan var Indonesien. Innan fjärranösternäventyret började, hade truppen mellanlandat i England för möte med tre brittiska lag, och därefter gick färden vidare till varmare länder, med första anhalt Bagdad.

På den tiden, 1961, var det inte så vanligt att Svenska fotbollslag besökte denna del av världen, så om det fanns en Svensk ambassaden lokalt, ställde de alltid positivt upp, så även i Bagdad. Det blev oftast en välkomstbankett tillsammans med svenskar i området, kanske en utflykt till någon historisk plats, eller några visdomsord på vägen.

Match i Bagdad, Lasse Granström anfallet.

Denna gång föll ”lotten” på visdomsord. Svenska ambassaden i Bagdad hade blivit begåvade med en ny ambitiös praktikant som hade fått i uppgift att informera besökarna om vad som kunde hända i detta land angående mat, klimat, hygien med mera. Med alvarlig pedagogisk stämma informerade han oss följande:
Detta är Irak och här har man sina egna bakterier, helt ofarliga för befolkningen här, men ni som kommer från höga nord, era magar är inte vana vid dessa bakterier. Det kan ta ett par dagar, och era magar kommer att reagera mer eller mindre. Ni bor på ett hotell med hyfsade toalettstolar, men toalettpappret är tyvärr av sträv kvalitet, så några av er kommer att bli lite såriga på ett visst ställe.
Men inga problem grabbar. Ambassaden har fläktar att låna ut, så bara hör av er!

Vad jag vet så var det ingen som behövde utnyttja ambassadens generösa erbjudande, men det var tryggt att veta att det fanns ambitiösa svenskar ute i världen.
 
Artikelförfattarens baksida i Bagdad

/Bertil Siberger

OS-Händelser som knappast kommer att upprepas!

Publicerad 2017-01-27 10:42:00 i Idrottaröden, Minnesvärda evenemang,

1. USA:s segerrad i stavhopp. Man vann stavhoppet från 1896 t.o.m. 1968. Oftast tog man dessutom silver eller brons. Sviten bröts 1972 av östtysken Wolfgang Nordwig.

En av USA:s stora stavhoppare fick dock ingen medalj i OS – Cornelius Warmerdam. Hans storhetstid inföll under kriget (andra världskriget). Warmerdam satte 1942 ett enastående världsrekord – 4,77m. Med detta resultat hade han vunnit OS-guld 48-52-56-60!!

En nation som, skulle kunnat hota USA:s Stavhoppssvit är Ungern i sabelfäktning. Ungern vann guld 1908 t.o.m. 1964 avbrutet endast 1920 då Ungern inte tilläts tävla i OS!

2. Skandinaviens dominans i Spjutkastning. Från 1908 t.o.m. 1964 vanns spjutkastningen av antingen en svensk-finländare eller norrman (1956 Egil Danielsen) med undantag av 1936 – tysken Stöck, 1952 USA:s Cyrus Young och 1960 Sovjets Viktor Tsybulenko.

3. 1924 vann amerikanen Harold Osborn tiokampen. Inte speciellt märkligt! Men han vann dessutom höjdhoppet individuellt på 1,98m! Den enda som stått för denna enastående bedrift i OS-historien.

/Per-Axel Olsson
 
Harold Osborn vid tävlingarna 1924, där han vinner både höjdhopp och tiokamp! Bilden har vi lånat av Wikipedia

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela