Matchbollen
För att ett VM i fotboll ska kunna genomföras så behövs bra bollar att spela med. 1957 utlyste FIFA en tävling om matchbollen. 107 bollar skickades in och en fyramannajury från FIFA:s organisationskommitté kunde snabbt sortera bort ett trettiotal. Vissa bollar var inte ens runda och en del höll inte de mått som erfordrades.
Efter uppumpningen uteslöts också andra, som hade kvar den klassiska snörningen, som gav ett gediget märke i pannan efter en nick med vattentyngd boll. Till slut återstod tio anonyma bollar, då FIFA-representanterna på Råsundas gräsplan på bästa sätt kickade till finalbollarna och majoriteten ansåg klar att nummer 55 var bäst.
Med rött bläck skrev Sir Stanley Rous, som bland annat var ordförande i FIFA:s domarkommitté, sin namnteckning på boll 55:s kuvert som sprättades upp av notarius publicus. Där stod Sydsvenska Läder- och Remfabriken i Ängelholm.
Den kanske viktigaste skåningen under VM 1958 var Top-Star, den snedsparkande, tillsparkade, utsparkad, insparkade, bortsparkade och målgivande matchbollen. Den producerades av Sydsvenska Läder- och Remfabriken i Ängelholm, i folkmun kallad ”Remmen”, som redan levererat fotbollarna till OS 1952. Även vid VM 1962 i Chile hade spelarna fördelen att sparka på ”Remmens” Top-Star. Fast vid mötet mellan Chile och Schweiz skulle det av prestigeskäl vara en chilensktillverkad boll, men den fick bytas ut två gånger under matchens gång, varför ”Remmens” boll sedermera användes vid de flesta matcherna.
Bollen var gjord av naturläder från ungnötens ryggrad, inte av något konstläder som vid den tidpunkten började produceras i vissa asiatiska länder. Genidraget var att den var delad i det mittersta av fälten i grupper om tre i två delar, vilket innebar att en fotboll för första gången hade tjugofyra fält.
/Bertil Siberger
Läder- och Remfabrikens Top-Star-boll.
Efter uppumpningen uteslöts också andra, som hade kvar den klassiska snörningen, som gav ett gediget märke i pannan efter en nick med vattentyngd boll. Till slut återstod tio anonyma bollar, då FIFA-representanterna på Råsundas gräsplan på bästa sätt kickade till finalbollarna och majoriteten ansåg klar att nummer 55 var bäst.
Med rött bläck skrev Sir Stanley Rous, som bland annat var ordförande i FIFA:s domarkommitté, sin namnteckning på boll 55:s kuvert som sprättades upp av notarius publicus. Där stod Sydsvenska Läder- och Remfabriken i Ängelholm.
Den kanske viktigaste skåningen under VM 1958 var Top-Star, den snedsparkande, tillsparkade, utsparkad, insparkade, bortsparkade och målgivande matchbollen. Den producerades av Sydsvenska Läder- och Remfabriken i Ängelholm, i folkmun kallad ”Remmen”, som redan levererat fotbollarna till OS 1952. Även vid VM 1962 i Chile hade spelarna fördelen att sparka på ”Remmens” Top-Star. Fast vid mötet mellan Chile och Schweiz skulle det av prestigeskäl vara en chilensktillverkad boll, men den fick bytas ut två gånger under matchens gång, varför ”Remmens” boll sedermera användes vid de flesta matcherna.
Bollen var gjord av naturläder från ungnötens ryggrad, inte av något konstläder som vid den tidpunkten började produceras i vissa asiatiska länder. Genidraget var att den var delad i det mittersta av fälten i grupper om tre i två delar, vilket innebar att en fotboll för första gången hade tjugofyra fält.
/Bertil Siberger
Läder- och Remfabrikens Top-Star-boll.
