Alf Odin:s inhopp i TV-branschen 1958
Det är 1958, jag är anställd på Åkerlund & Rausings (moderbolaget till Tetra Pak) reklamavdelning i Lund, dessutom ”extraknäcker” jag på Kvällspostens sportredaktion.
En vacker vårdag när Odin sitter och halvdrömmer om idrott och vackra kvinnor återkallas han till verkligheten genom en ”väckande” telefonsignal.
”Hej – mitt namn är Bengt Bedrup på Sveriges Radio”! Jag tror antingen att jag fortfarande drömmer eller att någon försöker driva med mig och talar om att herr Bedrup troligen ringt fel.
Men icke!
Han refererar till Kvällspostens legendariske sportchef och krönikör Birger Buhre och förklarar följande; Till VM i fotboll, som ska avgöras i Sverige och där matcher skall spelas i många olika städer, bl. a. i Malmö på den nya stadion, behöver man journalister, men eftersom Malmös sportjournalister är upptagna hos sina resp. tidningar får man nöja sig med ”skribenter”.
Jag frågar om lov hos företagsledningen och får OK.
Blir uppbjuden till Sveriges Radio i Stockholm för intervju, information och för att se en träningsmatch den 23 maj mellan Sverige A och Sverige B och få praktisera på arbetsuppgifterna enl. följande;
Vi får förtryckta matchprotokoll, som har kolumner för meter, feet och matchminut (bl.a. har jag noterat att Kurt Hamrin i 35 minuten fälldes fult av Prawitz Öberg), vi får också reda på att en filmfotograf ska filma hela matchen och vi s.k. redaktörer skall ansvara för 10 minuters intressanta matchbilder.
Vid Stockholmsbesöket fick jag också hälsa på mina ”kolleger” och där fanns en del kända namn som Putte Kock, Bengt Ahlbom, Gösta Fränding (AllSport) och Martin Lehman. Totalt var vi 10 svenska plus 2 st från BBC.
I Malmö var det Lasse Holmqvist som var boss, men vi hade ingenting med varandra att göra utan jag fick sköta mig själv.
Jag hade frågat en god vän om han hade lust att vara mig behjälplig och på så sätt få se matcherna gratis från det stora läktartaket.
Själva arbetet vid matcherna hade följande upplägg:
På taket stod filmfotografen plus assistent, min kompis och jag.
Filmkameran var placerad på ett trebent trästativ och var försedd med ett räkneverk, som visade antalet meter – kompisen skulle hela tiden hålla ett öga på räkneverket. När något intressant, t.ex. en ful fällning, frispark, hörna, straffsituation, straff etc. hände skrek jag NU och då avläste kompisen räkneverket, t.ex. 38 meter.
I protokollet skrev jag ”38” och beskrev situationen. Se ovan betr. Stockholmsresan och arbetsuppgifterna.
När matchen var slut fick jag filmrullarna, innehållande 90 minuters fotboll, i en bag, utanför Stadion väntade 2 st. motorcykelordonnanser, den ene tog bagen och den andre fick jag åka med.
De hade svarta overaller med stora gula kartongskyltar på bröst och rygg med röd text; SVT.
Gissa om de väckte uppmärksamhet och om de var stolta!
Så snart Odin satt på bönpallen bar det iväg till Bulltofta, där ett ”bättre begagnat” postplan i korrugerad plåt från Bornholm hyrts in. Jag fick sitta på en ölback och säkerhetsbälte var inte att tänka på.
Efter landning, 10-15 minuter senare, sprang jag ut – en bil väntade och körde mig till DR där filmerna, 8 mm, framkallades och visades på manöverbord med räkneverk och med en bred list försedd med spikar på väggen vid sidan av operatrisen. Jag satt vid räkneverket och när det visade på t.ex. 30 m sa´ jag SAKTA och när det blev ”35” sa jag NU, då rev hon av filmen, som visade situationen som jag beskrivit i mitt protokoll – hängde upp filmstumpen på en spik (hänger Ni med) längst till vänster på listen. Operatrisen hade också noterat tiden, som filmsekvensen tagit. Så höll vi på till dess att vi gått genom hela matchen och mina anteckningar,
Mellan kl. 2 och 3 på natten var vi klara och hade då fått ihop 10 minuter ”laddade med fotbollssituationer”. Filmerna, som nu hade försetts med bl.a. eftertexten ”producent A. Odin”, skulle sedan distribueras på morgonen med flyg till resp. länder som beställt sammandrag av matchen.
Jag knallade över till Frälsningsarmens hotell och knoppade in ett par timmar, tog sedan taxi till Kastrup fvb. Bulltofta, dit kompisen kört min röda Folkavagn och mellan 08,30 och 09,00 var jag på Åkerlund & Rausing, redo för nya äventyr i förpackningsbranschen.
När jag tackade Birger Buhre för att han rekommenderat mig talade han om, att när Bedrup frågat om jag var bra och att lita på hade Birger svarat, att inom journalistkåren var jag den ende han kände som kunde hålla sig nykter minst 3 dagar i rad.
Jag bevakade 4 st. ordinarie matcher (3 i Malmö + 1 i Hälsingborg) samt 1 omspelsmatch i Malmö.
Min faktura från matchen Argentina – Västtyskland:
Arvode 200:-
Traktamente 40:-
Hotell 10:-
Taxi 5:-
Flyg Kphmn-Mö 16:-
Summa: 271:- svenska nödmynt.
Inga stora summor – MEN ETT MINNE FÖR LIVET!
/Alf Odin
En vacker vårdag när Odin sitter och halvdrömmer om idrott och vackra kvinnor återkallas han till verkligheten genom en ”väckande” telefonsignal.
”Hej – mitt namn är Bengt Bedrup på Sveriges Radio”! Jag tror antingen att jag fortfarande drömmer eller att någon försöker driva med mig och talar om att herr Bedrup troligen ringt fel.
Men icke!
Han refererar till Kvällspostens legendariske sportchef och krönikör Birger Buhre och förklarar följande; Till VM i fotboll, som ska avgöras i Sverige och där matcher skall spelas i många olika städer, bl. a. i Malmö på den nya stadion, behöver man journalister, men eftersom Malmös sportjournalister är upptagna hos sina resp. tidningar får man nöja sig med ”skribenter”.
Jag frågar om lov hos företagsledningen och får OK.
Blir uppbjuden till Sveriges Radio i Stockholm för intervju, information och för att se en träningsmatch den 23 maj mellan Sverige A och Sverige B och få praktisera på arbetsuppgifterna enl. följande;
Vi får förtryckta matchprotokoll, som har kolumner för meter, feet och matchminut (bl.a. har jag noterat att Kurt Hamrin i 35 minuten fälldes fult av Prawitz Öberg), vi får också reda på att en filmfotograf ska filma hela matchen och vi s.k. redaktörer skall ansvara för 10 minuters intressanta matchbilder.
Vid Stockholmsbesöket fick jag också hälsa på mina ”kolleger” och där fanns en del kända namn som Putte Kock, Bengt Ahlbom, Gösta Fränding (AllSport) och Martin Lehman. Totalt var vi 10 svenska plus 2 st från BBC.
I Malmö var det Lasse Holmqvist som var boss, men vi hade ingenting med varandra att göra utan jag fick sköta mig själv.
Jag hade frågat en god vän om han hade lust att vara mig behjälplig och på så sätt få se matcherna gratis från det stora läktartaket.
Själva arbetet vid matcherna hade följande upplägg:
På taket stod filmfotografen plus assistent, min kompis och jag.
Filmkameran var placerad på ett trebent trästativ och var försedd med ett räkneverk, som visade antalet meter – kompisen skulle hela tiden hålla ett öga på räkneverket. När något intressant, t.ex. en ful fällning, frispark, hörna, straffsituation, straff etc. hände skrek jag NU och då avläste kompisen räkneverket, t.ex. 38 meter.
I protokollet skrev jag ”38” och beskrev situationen. Se ovan betr. Stockholmsresan och arbetsuppgifterna.
När matchen var slut fick jag filmrullarna, innehållande 90 minuters fotboll, i en bag, utanför Stadion väntade 2 st. motorcykelordonnanser, den ene tog bagen och den andre fick jag åka med.
De hade svarta overaller med stora gula kartongskyltar på bröst och rygg med röd text; SVT.
Gissa om de väckte uppmärksamhet och om de var stolta!
Så snart Odin satt på bönpallen bar det iväg till Bulltofta, där ett ”bättre begagnat” postplan i korrugerad plåt från Bornholm hyrts in. Jag fick sitta på en ölback och säkerhetsbälte var inte att tänka på.
Efter landning, 10-15 minuter senare, sprang jag ut – en bil väntade och körde mig till DR där filmerna, 8 mm, framkallades och visades på manöverbord med räkneverk och med en bred list försedd med spikar på väggen vid sidan av operatrisen. Jag satt vid räkneverket och när det visade på t.ex. 30 m sa´ jag SAKTA och när det blev ”35” sa jag NU, då rev hon av filmen, som visade situationen som jag beskrivit i mitt protokoll – hängde upp filmstumpen på en spik (hänger Ni med) längst till vänster på listen. Operatrisen hade också noterat tiden, som filmsekvensen tagit. Så höll vi på till dess att vi gått genom hela matchen och mina anteckningar,
Mellan kl. 2 och 3 på natten var vi klara och hade då fått ihop 10 minuter ”laddade med fotbollssituationer”. Filmerna, som nu hade försetts med bl.a. eftertexten ”producent A. Odin”, skulle sedan distribueras på morgonen med flyg till resp. länder som beställt sammandrag av matchen.
Jag knallade över till Frälsningsarmens hotell och knoppade in ett par timmar, tog sedan taxi till Kastrup fvb. Bulltofta, dit kompisen kört min röda Folkavagn och mellan 08,30 och 09,00 var jag på Åkerlund & Rausing, redo för nya äventyr i förpackningsbranschen.
När jag tackade Birger Buhre för att han rekommenderat mig talade han om, att när Bedrup frågat om jag var bra och att lita på hade Birger svarat, att inom journalistkåren var jag den ende han kände som kunde hålla sig nykter minst 3 dagar i rad.
Jag bevakade 4 st. ordinarie matcher (3 i Malmö + 1 i Hälsingborg) samt 1 omspelsmatch i Malmö.
Min faktura från matchen Argentina – Västtyskland:
Arvode 200:-
Traktamente 40:-
Hotell 10:-
Taxi 5:-
Flyg Kphmn-Mö 16:-
Summa: 271:- svenska nödmynt.
Inga stora summor – MEN ETT MINNE FÖR LIVET!
/Alf Odin
