Alfa, Butti och Calle
Alfapastillen, Butti Espling och Calle Palmér var min ungdoms ABC. Jag hade slipover, golfbyxor eller kortbyxor, där det stack ut ett par långa ben som avslutades med ett par utslitna sandaler. Jag var åtta år och trodde att så skulle det förbli resten av livet. Jag minns lukter, smaker och känslor som om det var i går. Korvsmörgås och kall mjölk, skrubbsår på knäna (har det fortfarande av någon anledning). Födelsedagskalas med god gräddtårta och skolavslutning med ”Den blomstertiden nu kommer”.
Fotboll på Mogensgatan, handsydd trea som spruckit i sömmen eller en boll av det nya materialet plast samt Alfapastiller för två blanka tioöringar och en stor brun eller svart femöring. Tabletterna var gula med en syrlig citronsmak. På tablettasken stod det ”Välsmakande Välgörande” men det var något leverantören klart överdrev. Jag vet många av mina kamrater som kastade bort asken med pastiller sen de tagit ut bilden, men som snål grabb åt jag upp tabletterna, fast med långsam takt. Det var bilderna vi var ute efter.
De första bilderna i svart och vitt innehåll bara AIK:are och Djurgårdare, fast Hasse Jeppson i vit träningsoverall nr 17 var eftertraktad. Det fanns två typer av bilder, där den vanliga varianten var den som kallades för ”bröstbild”, men det var den andre variantens som vi grabbar gillade och som var i helformat med spelaren i ”farten”. Och det dröjde inte länge innan någon hade haft turen att hitta Calle Palmer nr 59 i sin tablettask och med stolthet visade upp hur många bilder han kunde få för en Calle. Kunde man klämma in en hoppande Erik Nilsson nr 51 så reducerades antalet bilder betydligt. Men Calle ville alla ha. Själv fick jag bara bilder av Halmiaspelare och när jag försökte bytabort dessa ”fantomer” blev det blankt nej. Tobaktaffären på korsningen Lantmannagatan och Lönngatan hade tydligen bara fått Halmiaspelare.
Bilder av upplänningar och bröstbilder var vi inte intresserade av även om jag försökte upphöja en grodhoppande Rune Ludvigsson nr 45 men han spelade i Halmia. En favorit fick jag i en tablettask med diverse Halmiaspelare och det var Göte Ståhl nr 23, en vitklädd elegant från Jönköping Södra. Jag var lite svag för målvakter. Så började de dyka upp, inte hos mig för det var bara Halmiaspelare utan hos mina kamrater. Det var en spänstig Stellan Nilsson nr 158 med Johanneskyrkan i bakgrunden, en sprallig Ingvar Rydell nr 159 och så fick jag den. Med keps, riktiga knäskydd fångar han bollen som alltid säkert, min barndoms stora idol Karl-Oskar Svensson nr 37 (1950-1951) ifrån Helsingborg. Att jag sedan under min aktiva tid fick spela mot honom var stort. Bland övriga målvakterna hittade jag en yngling vid namn Tore Svensson nr 130, men han spelade i Elfsborg. Och så kom den, min nya favoritbild med Kalle Svensson (nr 88 1951-1952) med landslagets gröna målvaktströja, ja det var fortfarande svartvita bilder, men man ser direkt att tröjfärgen var grön.
/Bertil Siberger
Halmia-spelare i farten!
Fotboll på Mogensgatan, handsydd trea som spruckit i sömmen eller en boll av det nya materialet plast samt Alfapastiller för två blanka tioöringar och en stor brun eller svart femöring. Tabletterna var gula med en syrlig citronsmak. På tablettasken stod det ”Välsmakande Välgörande” men det var något leverantören klart överdrev. Jag vet många av mina kamrater som kastade bort asken med pastiller sen de tagit ut bilden, men som snål grabb åt jag upp tabletterna, fast med långsam takt. Det var bilderna vi var ute efter.
De första bilderna i svart och vitt innehåll bara AIK:are och Djurgårdare, fast Hasse Jeppson i vit träningsoverall nr 17 var eftertraktad. Det fanns två typer av bilder, där den vanliga varianten var den som kallades för ”bröstbild”, men det var den andre variantens som vi grabbar gillade och som var i helformat med spelaren i ”farten”. Och det dröjde inte länge innan någon hade haft turen att hitta Calle Palmer nr 59 i sin tablettask och med stolthet visade upp hur många bilder han kunde få för en Calle. Kunde man klämma in en hoppande Erik Nilsson nr 51 så reducerades antalet bilder betydligt. Men Calle ville alla ha. Själv fick jag bara bilder av Halmiaspelare och när jag försökte bytabort dessa ”fantomer” blev det blankt nej. Tobaktaffären på korsningen Lantmannagatan och Lönngatan hade tydligen bara fått Halmiaspelare.
Bilder av upplänningar och bröstbilder var vi inte intresserade av även om jag försökte upphöja en grodhoppande Rune Ludvigsson nr 45 men han spelade i Halmia. En favorit fick jag i en tablettask med diverse Halmiaspelare och det var Göte Ståhl nr 23, en vitklädd elegant från Jönköping Södra. Jag var lite svag för målvakter. Så började de dyka upp, inte hos mig för det var bara Halmiaspelare utan hos mina kamrater. Det var en spänstig Stellan Nilsson nr 158 med Johanneskyrkan i bakgrunden, en sprallig Ingvar Rydell nr 159 och så fick jag den. Med keps, riktiga knäskydd fångar han bollen som alltid säkert, min barndoms stora idol Karl-Oskar Svensson nr 37 (1950-1951) ifrån Helsingborg. Att jag sedan under min aktiva tid fick spela mot honom var stort. Bland övriga målvakterna hittade jag en yngling vid namn Tore Svensson nr 130, men han spelade i Elfsborg. Och så kom den, min nya favoritbild med Kalle Svensson (nr 88 1951-1952) med landslagets gröna målvaktströja, ja det var fortfarande svartvita bilder, men man ser direkt att tröjfärgen var grön.
/Bertil Siberger
Halmia-spelare i farten!
