Det var bättre förr
Detta minne är från antingen 1954 eller 1955. Tror det var 1955. MAI arrangerade då trevliga friidrottstävlingar med hög klass. Man hade lyckats få till stånd ett 3000 m lopp med den ungerska trion Istvan Rosvavölgyi, Laszlo Tabori och Sandor Iharos mot engelsmannen Gordon Pirie. Ungrarna, framförallt Iharos, höll vid den tiden ett antal världsrekord från 1 000 m – 10 000 m. Redan efter start förstod man den ungerska taktiken. Man var rädd för Piries spurt. Men en efter en fick ungrarna vika ner sig och Pirie avslutade i rena sprinttempot. Han sänkte världsrekordet och ett fullsatt Malmö IP jublade i högan sky däribland jag själv. Att jag minns det så väl, är väl för att Pirie var ensam mot tre ”motståndare” och ändå vann.
Därefter ändrades förutsättningarna inför OS-1956. Den ungerska revolten 1956 gjorde att de tre ungerska stjärnorna Tabori, Rosvavölgyi och Iharos kom aldrig tillbaks till riktig hög världsklass. Rosvavölgyi fick ett brons 1960 på 1 500 m, men det var allt av olympisk glans som trion tog. Pirie var favorit på 5 000 och 10 000 meter 1956 i Melbourne, men blev ”nermald” av ryssen Kuts. Kuts vann oberörd båda distanserna, medan Pirie raglade i mål på 10 000 m som 7:a. På 5 000 m hade Pirie lärt läxan, och gjorde då sitt eget lopp och blev tvåa efter den suveräne Kuts. Kuts, naturligtvis en stor nationalidol i Ryssland ett antal år. Men föll sedan i onåd av någon anledning och dog bara 48 år gammal. Kuts tider från 1954-56 hade ledigt räckt till svenska mästerskap idag och hade också räckt långt i den europeiska konkurrensen idag!! Det har trots allt gått mer än 50 år sedan dess, men ”allt var bättre förr”!
/Per-Axel Olsson
Vladimir Kutz i Melbourne 1956 efter avklarat 5000m-lopp.
Därefter ändrades förutsättningarna inför OS-1956. Den ungerska revolten 1956 gjorde att de tre ungerska stjärnorna Tabori, Rosvavölgyi och Iharos kom aldrig tillbaks till riktig hög världsklass. Rosvavölgyi fick ett brons 1960 på 1 500 m, men det var allt av olympisk glans som trion tog. Pirie var favorit på 5 000 och 10 000 meter 1956 i Melbourne, men blev ”nermald” av ryssen Kuts. Kuts vann oberörd båda distanserna, medan Pirie raglade i mål på 10 000 m som 7:a. På 5 000 m hade Pirie lärt läxan, och gjorde då sitt eget lopp och blev tvåa efter den suveräne Kuts. Kuts, naturligtvis en stor nationalidol i Ryssland ett antal år. Men föll sedan i onåd av någon anledning och dog bara 48 år gammal. Kuts tider från 1954-56 hade ledigt räckt till svenska mästerskap idag och hade också räckt långt i den europeiska konkurrensen idag!! Det har trots allt gått mer än 50 år sedan dess, men ”allt var bättre förr”!
/Per-Axel Olsson
Vladimir Kutz i Melbourne 1956 efter avklarat 5000m-lopp.