veteranbloggen

 

För oss i dag är det naturligt att spelare i de flesta sporter har siffror på ryggen och dessutom sitt namn på ryggen, fast ibland vet man inte om det är spelarens namn eller sponsorns namn. Så kan det bli. Men det är inte något nytt utan har växt fram under årens lopp.

Den tidigaste kända matchen med tröjnummer spelades American Soccer League när Scullin Steel från St Louis spelade finalmatchen säsongen 1922/1923. Storbritannien som brukade vara först med moderniteter inom sport antog inte numrerade tröjor förrän 1928, då Arsenal och Chelsea spelade de två första ligamatcherna med tröjnummer. Experimentet upprepades till FA-cupfinalen 1933, men istället för att varje lag numrerades från 1 till 11, bar Evertons spelare numren 1-11 och Manchester Citys i nummer 12-22. Evertons målvakt fick äran att bära nummer 1, medan motståndarna Manchester Citys målvakt fick nummer 22. Numrerade tröjor blev dock inte obligatoriskt i brittisk fotboll förrän 1939.

I internationellt spel dök numrerade tröjor upp först 1937 då England mötte Skottland (utan nummer) på Hampden Park. Nästföljande år 1938 spelades VM i Frankrike och då använde flera lag numrerade tröjor, det var dock först i VM 1954 som tröjnummer blev obligatoriskt. Vid EM 1992 i Sverige blev tröjnumren även kompletterades med spelarnas namn.

Hur blev det i Sverige? Det fanns en ”Hövding” i södra delen i Sverige vid namn Eric Persson som både tidigare och senare var en framsynt person och hade förmågan att se framåt. I dag kan de tyckas lite naivt, men på sin tid vållade det stort rabalder. Inför vårpremiären den 16 april 1939 (på den tiden började alltid allsvenskan i mitten av april. Artikelförfattarens kommentar), hade Eric fått sin tröjleverantör att snyggt och elegant sy på siffror på alla tröjor. På så sätt skulle det vara lättare för publiken att känna igen spelarna. Bortalaget skulle bära siffror 1 till 11 och hemmalgat 12 till 22.

Motståndarna i premiärmatchen var Elfsborg som ansåg att det var att utsätta sig till åskådarnas löje genom att bära siffror på ryggen, utan det blev bara spelarna i de nybeställda himmelsblå tröjorna som sprang ut på plan. Efteråt så var kritiken hård i hela Fotbollsverige där de aktiva spelarna ansåg som så. ”Vi kommer att likna cirkusnummer eller nummerhästar. Vår individualitet försvinner och vi blir bara ett nummer i högen”. Men journalister, domare med flera mottog nymodigheten med glädje. Äntligen en åtgärd som underlättade för alla aktörer kring fotbollen. Vem som var målgörare, passningsläggare, vem som fumlade med bollen osv. För domarna blev det lättare att urskilja ”Nisse” från ”Kalle” och se vem som sparkade mest på motståndarbenen. För journalister underlättades deras arbete genom att snabbt konstatera målgörare och passningsläggare samt för publiken att bedöma spelarnas insatser.

Fotbollen är konservativ så det tog sin lilla tid i Sverige innan tröjnumreringen blev obligatorisk och då numrerades de elva spelarna i startuppställningen mellan 1 och 11, numret var därmed knutet till en viss position, det vill säga att centerforwarden hade alltid tröja nummer 9 oavsett vilken spelare som spelade i den positionen för dagen. Detta system användes av Football Association i England fram till 1993 då de introducerade ett nytt system, ett system där samtliga spelare i ett lags trupp tilldelas ett nummer och spelaren använder det tilldelade numret under hela säsongen oavsett på vilken position han eller hon spelar på. Tillhör man en Stockholmsklubb vill man kanske bära 08, eller bära sitt födelseår på ryggen som 99. Vissa nummer väger tyngre än andra som nummer 10, men som gammal målvakt ville jag alltid vara nummer 1!

/Bertil Siberger