Dekanens grusplan
Artikelförfattaren stod där på Dekanens grusplan, en fotbollsplan på samma yta där Malmös nya tunnelbana har placerat sin södra Triangelstation, ja ni vet, vid Tandläkarhögskolan, Johannes Samreal och flickornas ”Statens”. Det var en grusplan med en yta som välgjuten cement, där målvaktens knä och armbågar blev illa åtgångna vid markkontakt, och ofta uppstod blodvite. Här träningsspelade MFF:s pojklag på 1950-talet, Artikelförfattaren, som vaktade målet för pojklag I, fick möjligheten ur målvaktens synvinkel, det vill säga med händerna bestämt vilande på knäskydden, se två spelare där ”radarspelet” blev deras specialitet, även om de individuellt var otroligt skickliga och kunde spela sitt eget spel.
Först var det en liten ”knubbig” yngling, som vid det första träningspasset en onsdag 1956 snurrade upp MFF:s påläggskalvar. Han kom som knatte från Helsingborg och Stattena IF, och hette Lars George Granström. Han firar sin födelsedag den 8 december, med födelseår 1942. Som pojk- och juniorspelare var han suverän som målskytt och som exempel kan nämnas, att 1957 blev det 34 inplacerade mål (Lars sköt inte hårt, men välplacerat) på 14 matcher och 1960 25 mål på 15 matcher.
Den andra ”knatten” som dök upp framför artikelförfattaren (som även då var målvakt i MFF:s pojklag I) på Dekanen, var en tunn yngling. Eftersom målvakten på träningarna fick vakta pojklags II:s mål för att få rätt träning, dök det upp många lovande, mindre lovande, ja till och med en del konstiga ”morgondagare”, som skulle ”testspela” i pojklag II, och då framför artikelförfattaren, som fick sin egen chans att bedöma ”talangerna”. Den här tunne talangen visade från början något speciellt. Det första som undertecknad lade märke till var när den då något lättekirsebergaren satte till en betydligt tyngre motståndare, och grabben gjorde en ”dubbel Mollbergare i pik” innan han landade på rygg. ”Nu är han död tänkte målvakten”, men den tunne grabben reste sig direkt, borstade av sig och fortsatte att spela. Hans namn var (är) Bo Larsson, en av de bästa som spelat i ljusblå tröja, enligt många den bäste.
/Bertil Siberger
Lars Granström gör Malmö FF:s andra mål och utjämnar till 2 – 2 i matchen mot IFK Norrköping 1961-10-15.
Först var det en liten ”knubbig” yngling, som vid det första träningspasset en onsdag 1956 snurrade upp MFF:s påläggskalvar. Han kom som knatte från Helsingborg och Stattena IF, och hette Lars George Granström. Han firar sin födelsedag den 8 december, med födelseår 1942. Som pojk- och juniorspelare var han suverän som målskytt och som exempel kan nämnas, att 1957 blev det 34 inplacerade mål (Lars sköt inte hårt, men välplacerat) på 14 matcher och 1960 25 mål på 15 matcher.
Den andra ”knatten” som dök upp framför artikelförfattaren (som även då var målvakt i MFF:s pojklag I) på Dekanen, var en tunn yngling. Eftersom målvakten på träningarna fick vakta pojklags II:s mål för att få rätt träning, dök det upp många lovande, mindre lovande, ja till och med en del konstiga ”morgondagare”, som skulle ”testspela” i pojklag II, och då framför artikelförfattaren, som fick sin egen chans att bedöma ”talangerna”. Den här tunne talangen visade från början något speciellt. Det första som undertecknad lade märke till var när den då något lättekirsebergaren satte till en betydligt tyngre motståndare, och grabben gjorde en ”dubbel Mollbergare i pik” innan han landade på rygg. ”Nu är han död tänkte målvakten”, men den tunne grabben reste sig direkt, borstade av sig och fortsatte att spela. Hans namn var (är) Bo Larsson, en av de bästa som spelat i ljusblå tröja, enligt många den bäste.
/Bertil Siberger
Lars Granström gör Malmö FF:s andra mål och utjämnar till 2 – 2 i matchen mot IFK Norrköping 1961-10-15.
